Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 1

varit nyfiken och ofta bestormat mig med frågor; men när jag sade hönom, det jag ansåg för min pligt emot hans far, att förtiga hvad jag visste, upphörde hans entrögenhet. Jag vill endast tillägga, först och främst, att jag, vd efterforskningar hos de ännu NA medlemmarna af Walter Ardworths slägt, fann dem fullkomligt öfvertygade, att han aldrig hade varit gift, hvaraf jag fruktar vi måste draga den slutsatsen, att han ej ägde några lagliga barn, hvilket torde förklara hans försummelse, eburu det icke kan gälla som nigon antaglig ursäkt derför; och för det andra, hvad beträffir de summor, som jag emoltsgit för Johns räkning, får jag nämna, att jag afsatt hela beloppet, bide kapital och ränta, endast med afdrag af kostnaden för hans första år i Cimbri idge, hvilken jag ej sjelf kunde Bestrida, utan alt göra mina egna barn orätt, samt att hela beloppet är insalt i hans namn hos messrs. Drummond, i treprocents obligationer. Att jig ej underrättat honom derom, skedde på min salig hustrus inrådan; ty hon, som var gan ka skarpsinnig i fråga om penningeffärer, yttrade mycket iörståndigt: Om han vet, att han äger en så stor summa, så kan det lätt hända, att han blir lat och utsväfvinde och att han, liksom fadern, snart gör ända på alltihop; deremot, om ban en gång vill gifta sig eller annars behöfver penningar för något särskilt ändamål — huru välkommet skall det då e blifva för honom? — ,Dock, som ni, madam , bättre känner verlden, än jag, kan ni nu göra såsom m finner för godt, både i fråga om attmeddela John: jalla de upplysningar rörande hans hörkomst, som jag bärmedelst kunnat lemna, och att underrätta: honom onvden betydliga summa, hvars rättmätige ägare han är, Matthew Fielden. P. S. För att göra den stackars John Ardworth full rättvisa och ådagalögga, att, hvilka