Aftonbladet – 30 januari 1847, sida 1

LUCRETIA SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) pDetta var allt hvad jag hörde från den stackars irrande Walter under mer än tre års tid; men jag visste, att, oaktadt hans fel, var hans hjerta i grunden godt (här klarnade sonens öga och han kysste papperet) och barnet ble! oss ingen börda — vi älskade det, ej allenast för Ardworths skull, utan ock för dess egen, för den kristliga kärlekens och vår Frälsares skull. . Ardworths amdra bref hade följande ly;delse: Y vEn uterum Crispinus! — Jag är ännu vid lif och tar mig rätt bra fram i verlden, och det på ärligt sätt till; jag är nu icke lingre någon obetänksam slösare; jag spar, för att kunna betala mina skulder, och hoppas !å lefva så länge, att jag kan betala hvar enda styfver jag är skyldig. Först och främst, beträffande min skuld till er, öfversänder jag härmed en vexel på 250, väl icke försedd med mitt namns underskrift, men lika gällande och ställd på messrs. Drummond. Godtgör er härmed för de kostnader ni haft för gossen. Låt uppfostra honom så, att han kan förtjena sitt cget bröd; om han har godt hufvud, till lärdomsidkare cller jurist; om han har dåligt, till handlande. Hvad helst jag än må kunna förvärfva,. bör han likväl sje f arbela sig upp. : Jag nvorde upplysa er om de händelser, som stå i sammanhang med hans födelse, men det är en både smärtsam. och skamlig historia; och vid närmare eftersinnande finner jag, att jag ej äger rätt al! skada honony genom att vid hans börd fästa en skamfläck, hvartill han sjelf är oskyldig Kommer jag nigonsin åter tillbaka till England så skall ni fö veta alltsammans, och jag skal 7) Se Aftonbl. MM 1—93.