Aftonbladet – 29 januari 1847, sida 2

upp ur sin lutade ställning, och betraktade länge Ardworths kraftfulla ansigte och tänkande panna Ni anstränger er för mycket, min stackars släglinge, sade hon, med en viss ömhet: n har redan ett alltför gammalt utseende, för al! vara så ung) Det skadar icke i den juridiska vägen. Betraktar ni den såsom medel eller ändamål? Bästa madame Dalibard, den är mitt yrke. Nej, ert yrke är att stiga. John Ardworthby — hennes låga röst höjde sig härvid — ni ä djer, skicklig och sträfvar uppåt — der!öre älskar jag er — älskar er nästan som en mor. Ert ödep, fortfor hon hast:gt, intresserar mig: er kraft och ihärdighet väcker min beundran Ofta sitter jag här hela timmarne och tänker på er iramtid — så att jag stundom väl kan säga alt jag lever i tanken på er Ard worth såg förlägen ut, och med ett tafatt försök alt vara artig begynte han tvekande: Jag skulle hysa alltf.r höga tankar om mig sjelf, om jag verkligen kunde tro, att ni — Säg mig, aibröt madame Dalibard: vi hafva ofta diskurrerat om allvarsamma och kinkiga imnen; vi Lava disputerat om menniskosjilens gåtulta mysterier; vi hafva jemfört vår olika individuella erfarenhet om det yttre livets fenomener cch samhällets mekan:sm — säg mig då uppriktigt, hvad tänker ni om mig? Betraktar ni mig blott och bart, såsom ert kön vanligen plägar betrakta en qvinna, hvilken strävar att likna män — det vill säga såsom elt cting af lånade fraser och osunda ideer — alltför svag att leda och alltör okunnig att undervisa? Eller ser ni i denna usla kropp en kraftfull själ, ej ovärdig er egen, och styrd af en erfarenhet, vidsträcktare än cer? Min tanke om er) svarade Ardworth öppenhbjertigt, är, att jag anser er för den utmärktaste qvinna, jag någonsin tröffat. Men, misstyck ej, Jag tycker icke om att gifva vika för det inflytande ni vnner öfver mig, då vi åkas. Det rubbar mina öfvertygelser — det röda mitt förstånd — jag försätter mig ej så ige a ätt ka i mitt gamla lif, när er andedrägt läkt röfver.n