Aftonbladet – 28 januari 1847, sida 3

säga: vi anförtro åt dig vår dyrbaraste och käraste skalt — din ära, dn sedlighet, ditt samvete, dig sjelf! Men åtminstone skall ni följa med honom, om så skall vara, sade lady Mary, e.ter några få saktmodiga invändningar, hvilka tid efter znnan vederlades. Jag! — tll hvad ändamål? — för att bli elt åtlöje för de unga sprättar, som han miste lära känna — att låta honom skämmas för m:g och sig sjeli — för sig sjelf såsom en morsgris och för mig såsom en torramma.n Men det var icke så, då ni voro utrikes. Utrikes, milady, ga! jag honom fria tömmar, det lofvar jag; och i alla fall var han tvenne år yngre, när vi foro ut. Men ban är ännu b.ra barnpet.p Barn, lady Mary! Vid hans ålder hade jag varit med vid tvenne belägringar. Det fins yngre ansigten, än hans, i messrummet. Ah, jag vet, hvad ni fruktar — han:torde komma att begå några dårskaper; ganska möjligt. Han torde bli hedragen och få släppa till litet pengar — det har han råd till; men han skall vinna erfarenhet under tiden. Laster har han ingå. Jag hsr sett honom tillsammans med lastbara personer. Skicka honom ut i verlden, lik ett helgon i fordna tider, med fläckfri klädnad och med bibeln i hand. Låt honom se verkligheten och icke här hemma drömma om hvad som icke finns. Då han blir myndig, milady, måste vi skzffa honom någon passande sysselsättning; må han söka att bli parlamentsledamot för grefskapet och tjena staten; han skall nog göra det ganska bra. Bah, hvad är det att gråta för. Kaptenen segrade. Vi vilje icke påstå, alt hans råd skulle passat L.ka väl för alla ynglingar af Percivals ålder; men han var noga bekant med den karakter, på hvilken han förlitade sig; han viste ganska väl, huru starkt detta unga hjerta var i sin friska erkelhet och instinktmessiga rättskaffenhet; och han öfverskattade ej Percivals sjetkänsla, då han trodde att hvarje synbar hjelp och stödning af honom endast skulle anses såsom förnärmande tecken till misstroende. Qch sålunda, endast försedd med några re