sens regemente. Man talar om en norsk riddarorden. Man borde uppkalla den Tysthetsorden och pryda de tyste dermed. De tyste sluta i allmänhet med att blifva Amtmän eller professorer, eller något sådant. Då smila de alldrabäst. Men-de tiga framdeles. De tiga och tiga till dess de icke längre äro till. Minnet efter dem tiger också. Men i all denna tystnad finnes likväl något som talar: det är omanligheten och själs-oförmögenheten.