Aftonbladet – 28 januari 1847, sida 2

Du måste möta mig vid Bromston, nära slagbommen, i morgon, och visa mig huset.n Jag är i kolejet hela dagen, om ursäkt, ers nåd., I kolejet? I sopkolejet,, sade Beck med mycken värdighet; men efter 8 är jag hvar jag vill. I morgon afton då, klockan half nio, vid slagbommen. Beck strök luggen ur pannan, till tecken af bifall. Der har du penningarna jag lofvade dig min stackars gosse — håll till godo. Kanske att du bar någon far eller mor, hvars hjerta de kunna glädja. t : Jag har aldrig haft tåcke, eade Beck i det han vände myntet i sin hand. Nå, sup icke upp det. Jag dricker ingenting annat, än svagdricka.n — aJasåy sade Percival leende, bohvad skall du då göra med dina pengar?p Beck satte ett finger på näsan, sänkte rösten till en hviskning och svarade högtidligt: Jag har en mätrass!, Åh, sade Percival, vinte offrar du dina pengar på en flicka; och, i alla fall, hvad är det för en flicka, som har hjerta att t. ga ifrån dig dina pengar?x Ah ... jag hatar sådana dumskallar,s sade Beck med ett majestätiskt förakt. Jag afskyr åsnor, som taga sig huskors. Det är en mätrass! Ah, ja så, en madrass, madrass! men hvad har den att göra med pengarna? pJag stoppar den. Percival syntes förundrad. Aha,, sade han efter en stunds tankfull tystnad och med deltagande röst, jag förstår, du syr in pengarna i din madrass. Stackars, stackars karl, du kan väl bältre använda dem — vi ha ju sparbanker? ——p Beek syntes rädd: Jag hoppas, att ers nåd inte vill tala om det för någon. Jag hoppas att ingen må komma och sätta in mina pengar, der jag aldrig får ut dem eller vet hvar de ta vägen. Nu vet jag, hvar jag har dem — och sofver hvar natt på dem.,