pvar hemmastadd i folkhopen.. Ty denna uppfyllde honom ej med könslan af hans eget jag och hans egen betydenhet, ul:n drog honom; till sitt mäktiga bröst med tusende band ef ett! gemensamt öde. Hvem miktar förklara och utreda de höga, oroliga och mångfaldigt skiftande känslor, med hvilka en berömvärd och lågande förståndets äörelystnid betrektar det vördnadsbjudande (föremål, med hvilket, i och för hvilket den lefver och arbetar — menniskomassan ? För denne tenkspridde, enstaka man voro illuminationen, de festliga tillställningarne, nyfikenheten, högtiden elt intet eller blott fyktiga skuggbilder, ett tomt sken. I sina tankar såg han blott ,ramför sig folket, skuggan af ett städse tillvarande auditorium — på en gng ähörare och domare. Och, bokstoafligen snuddande invid honom, stod den trasige galsoparen. som förgifves hade återvändt att cgna sista omsorgen för dagen åt sitt kära sliggande, fängslad i träng-eln jemte de öfriga, med gläd elösa blickar betraktande de fladdrande lamplågorna, lika död, som de stenar han sopade, -i jemförel.e med den enes ungdomliga liflighet, den andres högtidliga drömmar. å, o London, lefde på denna för monarken och folket gemensamma högtidsdag, i dessa tre själar tre olika elemcnier, hvitka, blandade och fördelade, utgöra din last och din dygd — din ära och din förnedring — dit arbete och din lyx — i pilatset och på gatar — i hospitalet och fängelset; — njulning, som är nöje — verksamhet, som är handling — för soffning, som är nöd! uu. EE KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET. — Plötsligen skymtade tlörbi Percival S:t John öga ett ansigte , som väckte honom ur han: tankspriddhet, liksom ect ljussken väcker er sofvande. Han tyckte sig igenkänna något, som