Aftonbladet – 26 januari 1847, sida 3

Jag tror det, svarade Percival. Om jag någonsin kunde blifva utmärkt, så skulle jag också kinna mig hemmastadd i folkhojen. Ni är således ärelysten. Ni vill bli utmärkt ? frågade Varney med en skarp, spejande blick. Percivals ögon sköto en starkare och stadisare blick, än vanligt, och en manligare glöd uppsteg på hans kinder vid Varneys fråga. Men det drö de, innan han svarade, och han gjorde det då med den hos honcm vanliga blandninsen af blygsamhet och glad öppenhjertighet. Det beror icke alltid på oss sjelfva att komma oss upp i verlden. Vi äro icke alla födda ill utmärkelse; ej åt alla har storheten blifvit örlänad. Shakespeare — hmlp När man har så stor förmögenhet, som ni, så kan man bli, hvad man vill sade Varney, med en ton, som uttryckte en viss afund. Hvad! en målare, sådan som ni! Ha, halb Sannerligen,, sade Varney, om ni det rinsaste förstode er på målarekonsten, så skulle ni åtminstone hafva, hvad jag icke har — rykte och ära. Percival tryckte vänligt Varneys arm. Mod! ni skall nog en dag åtnjuta rättvisal, Varney runkade på hufvudet. Bah!det gifves ingenting sådant som rättvisa; alla uppskattas öfver eller under sitt vycerkhga värde. Kan ni uppgifva namnet på en enda person, som ni anser vara bedömd af allmänheten efter hans verkliga förtjenst? Popularitet nu för tiden beror af två egenskaper — hvardera för sig, eller båda förenade — Ppoltroneri och charlatanism; det vill säga: servil undergiivenhet för ögonblickets smak och opinion, eller fuskarens spasmodiska sträfvande efter originalitet. den hvarföre ledde ni talet på sådana ämn n? Vi ha rundt omkring oss föremål, som äro mera lockande. Är det icke en vacker fotknöl, det der, eller hvad tycks? Kors, förlåt, det är besynnerligt, men ni tycks inte stort bry er om fruntimmer ?, VÅh jo, det gör jag visst sade Percival, med en på en gång skalkaktig och allvarsam uppsyn. Jag håller mycket af — min morl Alldeles i sin ordning och som sig bör z