så vänlig var läpparnes rörelse och så silfverklingande den otvungna tonen i hans röst. Utan alt vänta, red han sedan vårdslöst i kort galopp utför Pall Mall. Gatsoparen kastade en sorglig blick på sitt bedröfliga område. Men han hade den dagen förtjent obetydligt, och anbudet var allt för fr. stande att icke antagas. Han suckade, lade ;n qvast på axeln, mumlade för sig sj.lf, att han tkulle ännu en gång sopa sin plats ren, innan han ginge hem på qvällen och satte derpå sina långa ben i det slängande och vaggand. lraf, som karakteriserar språnget af dessa schakaler till yrlet, hvilka, om de väl en gång fått sigle på en ryttare utan betjent, ordentligt jaga honom tills han stannar, och framkomma, när han minst väntar, i det ögonblick han stiger af sin häst. en unge ryttaren hoppade lätt ned af sin glänsande, välfödda skymmel, utanför ingången till en af klubbarna vid St. Jamess Strect, klappade hästen på halsen, lemnade tyglarna åt gatsoparen och vandrade in i huset, under ett musikaliskt hvisstande, som förrådde, om icke tanklöshet, åtminstone sorglöshet. När han steg in i klubbrummen, nckade två eller tre unga män, som dock till utseendet voro mycket äldre, än han, och spisade middag vid samma bord, en vänlig helning åt honom. Ah, se, Percel sade en; vi ha just nyss salt oss ned; här är en plats för dig. Ynglingen rodnade blygt, då han antog tillbudet och de unga märnen lemnade rum åt honom vid bordet med ett glädtigt småleende, som visade, att hans blyghet icke hindrade honom från att blifva omtyckt. ,Hvem, sade en rågot ä!dre dandy, som åt vid ett särskilt bord med en af sina samtida, hvem är den der pojken? Sådana der, som icke äro torra bakom öroner, borde icke släppas in i klubben. ,Det är den enda ännu lefvande so.en af en bland våra gamla vänner,, svarade den andre, det han lät lorgnetten falla från ösat. Det iv unge Percival St. John.