Article Image
mA 0 RA man nn on dom i elände och trasor, utan att rågon menniska kände hoacm, men slutlgen helt oförmodadt fått efter:iräda en afliden gamm-l neger, i den indrägtiga renhållningen af den öfvergångsplats, der han nu stod. Ingen uppfostran hade han f tt; kärlek var för horom någonting alldeles okändt. Vid de muntra förlustelser i S!. Gles, der en observatör, som vill betrakta Londenslifvet, ofta ser den pojke, hvilken på morgonen hållit hans häst, svänga om i munter dans med sn för aftonen utvalda, var vår gatsopsre, Ika sträng i sna seder som Carl XII. Den stackaren hade också sina goda egenskaper. Ilan var mycket känslig för yttrad välvilja; men också hade så liten portion deraf fallit på hans lott, att han satte desto högre värde derpå. Fastän han äl kade penningar, kunde Tan dock gifva bort dem — vä! icke med nöje, det vilja vi icke säga; — icke heller just åt den nödlidande, ty han var sjelf så van vid svält och elände, att han derigenom förlorat d.n medlidsamma känsla, som öder barmhert ghet; — men åtm nstone åt hvar och en af sina kamrat r, som hade gjort honom en god tjenst eller ock blott värmt hars tröga bjerta med ett vänlgt leende. Han var äfven ärlig, bottonärlig, så att man skull: kunnat anförtro honom mynt, utan att räkna dt. Strålar från den gudom, som är upphofvet tll allting, trängde, fastän endast matta och sillsynta, g:nom den råa jordklump, som hvarken mennniskars Luldand2? omvårdnad hade dinat, böcker uppiyst, el!er frestens höga läror undervisat. Han ägd: irtet 1 glgt n mn; ingen visste, om någonsin faddrar vid dopfunten hade åtagit sig ansvaret för hans kristliga uppfostran; men han hade kristnat sig sj.lf med det bes synnerliga, okristna namnet Beck. Der stod han nu, såsom det syntes, utan härkomst, föräldrar eller släg!: elit enstaka, smutsig!, blodlöst ling, som det stora vidundret, London, tycktes hafva utspytt ur sitt eget sköte: en af dess sjukliga, u la, eländiga afkomlingar, hvilka det lemnar alt ammas af bristen, sätter i skola hos hungern och slutligen, i ordets ecen!lga menng, gifver stenar i stället för bröd, md

26 januari 1847, sida 2

Thumbnail