Aftonbladet – 26 januari 1847, sida 1

vätt säker, huruvida det vore passande act med knytnäfvarna uttrycka sin harm öfver ett så ohöfligt, fastän så kort, ord. Detta tyst! kunde! han icke svälja. Men mannen, som nu hade! flyttat sig till andra sidan af höjden, syntes så lugn, så fördjupad i tankar, att Percivals harm; snart lade sig. l pNär jag rätt betänker saken, så tror jag, att jag vore lika stolt, om jag vore så fattig, som! han ser ut, mumlade Percival. Dock är det hans eget fel, att han får bruka sina egna Len ända fram till London, då han i stället kunnat få åka ett stycke väg med mig. Kom, Beaul Med ansigtet ännu litet upphetsadt och hatten omedvetet skjuten helt trotsigt på sned! gick Pereival tillbaka till sin britska. När det lätta åkdonet, i en hvirfvel of dam. drogs af de fyra posthästarna utför backen, vände fotgängaren sig ett ögonblick från den framför liggande utsigten, åt dammolnet bakom! sig och mumlade: En vacker utsigt för den rike, ja; men ett fält till ädel verksamhet för den Sattigel Den ton, hvarmed dessa ord yltrades, innefattade hela volymer; deruti talade den stolthet, de förhoppningar, den kraft, den! ärelystnad, som göra ungdomen arbetsam, mannaåldern lycklig, ålderdomen ärad. Derefter kastade sig främlingen ned i gräset och fortsatte i tysthet sina djupsinniga betraktelser, till dess skyarne ades röda i vestern. När han då steg upp, var hans öga glänsande, hans hållning rak, och At leende, som spelade kring de fasta, fylliga läpparna, horttog det mulna allvaret från hans stränga anlete. Annu en gång kastande renseln på ryggen, vandrade John Ardworth beslutsamt fram mot den stora menniskohvirfveln. : IL . KRÖNINGEN. Den 8 September 4834 var en högtidsdag i London. Wilbelm IV emottog då sina förföders