med frihet att bannas; ty dess motiv är tydligt: hvad den älskar, ligger den allt ör ömt om bjertat. Förmaksdörren står öppen och trädgårdsgången löper ännu tätt förbi; men insen har numera full rättighet alt stanna utanför dörren och afbryta de allvarssmma besrundningarna af grekiska texter; intet hvarlagligt :prat om bushål!sbestyr och kloka besparingar afhryter utgjulelserna af Medeas vrede. Den visa genien hår öfvergifvit hemmet, och, när den gode lisvurmen fu af trötthet tittar från sina lumtor och skådar ut åt den tysta rädgården, skulle han kanske m-d glädje gifvit allt, hvad Athön frambragt, från Aschylos inda till Plato, för att åter frin de gamla välpekanta läpparna få höra klagomålen öfver gosarnes sönderrifna jackor eller statistiska uppsifter rörande äggproduktionen, Pastorns hem ir dock icke alldeles öfvergifvet, churu hans hustru är död och barnen hafva lemnat det, 5e hvilken ljusalf sväfvar fram på samma trädsårdsgång, der William lugnade Susannas farhåsor och vann hennes samtycke till deras förning. Mar Susanna ännu en gång blifvit ung? Huru lika! och dock, vid närmare betr. ktande, huru olika! Samma rena, öppna blick; samma klara, genomskinliga blå ögon; samma vackra färg på håret — blondt, dock ej kastaniebrunt — Cen svagare, mer harmonisk färg, än den tvetydiga, som stöter alltför nära på rödt. Men huru mycket mer blomstrande och glödtigt, in Susannas, är icke detta utmörkt sköna anIete, i hvilket man ser en Hebes småleende; huru mycket mera sylfidisk är icke gången, hvars lätthet villnar om helsa; huru mycket rundare, om än lägre, är icke hvälfningen af dessa vågiga former! on ler, hennes läppar röra sig; hon talar vid sig sjelf, ty hon kan icke vara tyst, ens när hon är allena; hennes soliga hjertas glädje måste gifva sig luft, liksom fågelns; Men tro icke, att denna glädje