Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 2

aRätt! rätt! ropade gossen, klappande händerna och hänförd af ett mod, öfverlägset hans eget. Jag önskar, att jag kunde hjelpa erl Lucretias ögon hvilade på honom med den ful!a blick, man så sällan upptäckte hos henne. Hon drog honom till sig och kysste honom på pannan. Gosse, blifve vår synd och vårt öde hurudana som helst — vi äro dock för alltid bundne vid hvarandra. Jag torde lefva till den dag, då jag vinner rikedom; om så händer, så tillhör den dig, såsom vore du min son. Jag kan bli jernhård emot andra -— aldrig emot dig. Men nog härom — jag miste nu öfverläggaln Hona förde handen hastigt öfver sina ögon, och fortfor: Du vill hjelpa mig vid mitt sjelfförsvar; jag tror också, att du kan det. — Du har varit bättre på din vakt, än jag. Du torde hafva tinkt på utvägar, som jag försummat. Din far förvarar alla sina papper mycket väll Jug har nycklar till alla förvaringsrum. Min fot beträdde tröskeln tll det hemlighetstulla rumm-t långt förr, än er. Men var siker, att hans makt är större, än er! Han har aldrig förtrott er hälften af sina hemligheter! Han: har motgift emot hvarje — hvarje — Tyst! hvad är det för buller? Det är regnet, som slår på fönsterrutorna! — Nej, nej, barn, så är icke min mening. Cadoudals sammansvär niug mente jag! Din far har bref från Foucht, hvilka visa huru han förrådt andra, sam hafva mer förmåga att hämnas, än en qvinna och en g0sse.n Nåväl? Jag ville hafva dessa bref! Gif mig nycklarna! Men väntal — Gabriel — Gabriel — du torde dock: bafva gjort honom orätt — denna qvinna — hustrun tull den döda mannen — den dödade — 0 fasa! Tar du bevis på hvad du säger?p BevisI upprepade Gabriel med förundrad ton; jag kan blott se och gissa. Ni är var-. nad; tag er i akt och besluta för er sjelf. Men jag säger ännu en gång: Kom med till England! Jag skall åtminstone resal i Utan att svara, tog Inucretia nycklarna urj rabriels halft motsträfviga hand och gick till