Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 1

han sett en figur smyga omkring huset — och den hastighet, hvarmed främlingen undvek Gabriels blick, jemte sonens kännedom om fadren: farhåger, förmådde honom att vid hemkomsten omnämna händelsen för fadren. Dalibard bad honom då att skynda till polisen med en i största hast skrifven biljett till en polisagent, som bodde i grannskapet. Mannen stod ännu vid porten, då gossen gick att uträlta sitt uppdrag, och han uppfångade en skymt af hans ansigte; men, innan polisbetjenten nådde stället, var den olycksbådande gestalten försvunnen. Nu, då Gabriels blick föll på denna hotande panna och d-ssa brinnande ögon, var han öfvertygad, att han såg framför sig den förfärlige Pierre Guillot, hvars blotta namn blekte fadrers kinder. Då gestalten drog sig undan, beslöt han att följa efter den. Han ilade in ibland hopen, der han sett mannen försvinna, och blickade forskande i alla de ansigten, han stötte på — stundom uppfångade han på afstånd skymten aten gestalt, som hade någon likhet med den han förföljde, men på närmare håll försvann likheten. Denna jagt. så obestämd och ändamilslös den än tycktes vara, förd: hanom imedlertid in i en labyrint af trånga och ruskiga gator. Upphettad och törstig, stannade han slutligen framför ett litet cafe — gick in för att begära ett glas lem2nad — och se, ödet gynnade honom! — mainnen, som han sökte. satt der framför en butelj vin, och läste ifrigt på en tidning. (rabriel satte sig ned vid ett närstående bord Efter några få ögonblick infann sig en annan gäst — denne satte sig bredvid den förre, och de började samtala, men med så låg röst, at Gabr iel icke kunde höra, hvad de sade, ehurt Ihan, mr än en gång tyckte sig höra namne George. Båda personerna voro häftigt upp retade och uttrycket i deras ansigtlen var ho tande och dystert. Den förstkomne pekad lotta på en tidning, och läste högt derur fö sin kamrat. Detta föranlät Gabriel att begär