Aftonbladet – 23 januari 1847, sida 1

— — o— — —— SÅ ett annat tidningsblad. Då uppassaren lemnat honom det, föll hans blick på en lång artikel, uti hvilken namnet. George Cadoudalofta förekom. Förhållandet var, att alla dagens tidningar voro uppfyllda med resonnemanger angående. ransakningen med d nne entusiastiske martyr för en oriktig tillämpning af en i sg sjelf, ädel princip. Gabriel visste, att hans far haft en väsendtlig del i-upptäckandet af den tillintetgjorda :komplotten; och ;hans förut fattade misstankar bekräftades. Genom den -fortsatta -ansträngningen, ble! hans hörsel skarpare, och slutligen hörde han helt tydligt :den förstkomne säga — pom jag blott vore säker påsatt jag hade bringat denna olycka: öfver George, derigenom att jag införde den der, fördömda Dabbard till honom —Om jag blott kunde göra det, utan alt bryta min ed, så skulle jag — -slulet af meningen gick förlorad. Några minuter sednare, stego de tvenne karlarna upp, och af de förtroliga ord, som vexlades emellan dem och värden, hvilken sjeli. emottog liqviden för deras förtäring, slöt den sluge gossen, att detta ca ofta al dem besöktes. Han gick närmare, och, då värden skakade hand med sina gäster till afsked, börde Gabriel honom tydligt uttala namnet Guillot. Vär karlarne gingo ut, gick Gabriel äfven; och; sedan han först tagit märke på stället och gatan, der huset var beläget, följde han på alstånd efter de bortgående. Ilan inbillad: sig, alt han ej var bemärkt, men, då de kommit in på en afsides gata, vände den förföljde mannen sig hastigt om, närmade sis till Gabriel, som gick på andra sidan af gatan, och fattade uti honom så kraftigt, alt gossen blef helt hipen. Hvem har anmodat er att följa oss? sade han, med ett så dystert och hotande uttryck i sitt ansigte, att Gabriel, oaktadt allt sitt mod, förfärades: inga undflykter, inga osanningar; säg fort! — och hans hand slöt sig hårdare om gossens strupe. Gabriels sinnesnärvaro förnekade sig ej hel