Aftonbladet – 22 januari 1847, sida 2

ofantliga rockfickan. Du skall rida hem med; lätt hjerta — spisa din middag och muntra dig. Dannemannen masar af till spisqvarteret; tallrikarne slamra, tungorna likaså, och lånta-! garens fulla hjerta ger sig luft i bjertliga 10ftal öfver den der beskedlige Harr Mawn6ring. Märkvärdigt nog, instämma alla i detta pris. Han är en heder för staden, en stolthet för grefskapet — och, fastän han är så beredvillig all hjelpa stackare, så är han ändock en reel affärsman! Han kommer att höja bankens värde till en million! — och bur väl talade han icke wid sista stora folkmötet om kriget, och landet och de der blodtörstiga musjörerna! Om alla kamraterna liknade homcmn, så skulie väl Foxen snart stå sig slätt! Dagen lider till slut; landtfolket lemner staden — schäsar, hästar och kärror hvimla på vägar och stigar; — torget är öde, banken är stängd, och William Mainwariag vandrar tillbaka till sitt hem vid ändan af staden — icke jen villa, icke heller någon simpel liten byggnad — detta enkla hus, med sin trefliga fasad af rödt tegel och sin solida fyrkantiga forra är en symbol al egarens solida förmögenhet. På vägen ser han genom träden på afstånd stadens rådhus. Han stannar ett ögonblick och suckar oroligt. Detta uppehåll i hans gång och denna suck förråda, att äregirighetens och missnöjets frö gror inom honom. Hvarföre skulle icke han, som kan tala så väl, hafva säte der, i stället för den der stammande Squiren? Men hbans eftertanke tystar snart detta bittra knot, Han påskyndar sina steg — han är nu i satt hem. Och der i det prydligt möblerade sällskapsrummet, hvilket hade utsigt åt trädgården, puttrar den välkomnande tekitteln: pisnot står uppslaget, och eit paket med nya böcker ligger på bordet; och, det bästa af allt, en söt engelsk bustrus glada ansigte möter honom. Den trefliga scenen karakteriserar tiden, denna tid, då den högre klassens enklare och oskyldigare lyx spridde sig tili medelklassen, för att förfina, icke att ruinera den.. Det unga parets klädsel, utseende, skick och rörelser, busets anspråkslösa, blygsamma