Aftonbladet – 22 januari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) Nu ett par ord om Dalibards rika slägtingar. Jean Bellanger hade varit en af dessa försigtiga republikaner, som begagnat sig af revolutionen till sin egen fördel. Född i Marseille, hade han, omkring år 17835, bosatt sig i Paris såsom kryddkrämare, och utmärkt sig genom den smidighet och fina takt, som fordras hos dem, hvilka fiska i grumligt vatt :-. Han hade slutit sig till Mirabeau, derntill Vergnixud och Girondisterna. Dessa öfver saf han i rättan tid för alt öfvergå till Danton, hvars korruptionssystem gjorde honom t1!! en förledande beskydlare. Han inropade flera af emigranternas egendomar; utverkade sig ett leveranskontrakt för armeen i Nederländerna, och öfvergaf slutligen Danton, liksom han öfvergifvit Girondisterna, men utan att taga någon verksam del i Jakobinernas derpå följande handlingar. Dernäst ingick han förbindelse med Tallien och Barras, och riktade sig, under Direktorium, innu mer, än under revolutionens första period. Under masken af en yitre bonhommie och godlynthet, ett öppet leende och ett öppet ansigte, hade Jean Bellanger alltid bibehållit popularitet och förtroende, och var en af dem, som Förste Konsulns politik sökte vinna. Ilan bade längesedan dragit sig tillbaka från vanliga handelsföretag, och befattade sig nu endast med leveranser för armåen. Han egde ett stort hotell och lefde briljant. Han var en af de större kapitalisterna i Paris. Skyldskapen emellan Dalibard och Bellanger var icke särdeles nära; de voro nemligen bryllingar; under Dalibards förra vistelse i Paris hade de tillhört olika partier, och, alldenstund ) Se Aftonbl. MH 1—46.