Aftonbladet – 21 januari 1847, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En farlig bedragare. I kämnersrättens första afdelning förevar sistl. Måndag för tredje gången ett, icke så mycket för dess beskaffenhet, som desto mera för djerfheten i brottet och framgången deraf, märkeligt mål, hvarom förut i korthet varit nämndt från polisens förhör. Förre kryddkramhandelsrättighets-arrendatorn Olof Wernsrröm stod inför rätta, tilltalad för ett, i essa tider icke serdeles sälsynt brott, förfalskning. Han är anklagad för att hafva förfalskat 4 serskilda bankoreversaler, alla utgifna förlidet år, samt ett å 300 rdr, ett å 700 rdr, ett å 4400 och ett å 800 rår, allt bko, alla försedda med falska nar:n och borgensförbindelser af bönder inom Stockholms län. Intygen om dessas egenhändiga underskrifter skola likaledes vara förfalskade, och sådant lär äfven förhållandet vara med de fullmakter, på grund hvaraf Weernström hos här begagnade kommissionärer uppburit penningar för skuldförbindelserna. Härförutan skall han å en af honom sjelf till grosshandlaren O. Lundholm utgifven revers å 3400 rdr bko falskligen hafva tecknat sin faders, bonden Anders Anderssons i Husinge, borgensförbindelse samt vittnesintygen om dennes underskrift. Weernström, en person af medelmåttig längd, mörkt, något knollrigt hår, svarta ögon och mörkblek hy, med ett hemskt drag öfver ögonen, har om sina lefnadsomständigheter hufvudsakligen uppgifvit: att han vore född den 5 Aug. 4824, i granskapet af Norrtelje: att han, som någon tid varit anställd såsom biträde hos häradsskrifvaren Öhman, sistl. års vår ankommit hit till staden och här blifvit itjenst antagen hos kryddkramhandlanden Djursson, men att han den 4 nästl. Sept. tillarrenderat sig enkan Lundqvists kryddkramhandelsrättigheter och för egen räkning utöfvat handelsrörelse i huset 4: 8 i Stadsgården. . Vid första förhöret i saken den 4 innev. månad erkände Wernström, att han ensamt förfalskat ifrågavarande handlingar, å hvilka han endast utsatt sådane personers namn, hvilka af honom varit kända samt förklarade att ingen annan uti förevarande förfalskning vore delaktig eller derom egt vetskap, äfvensom att han icke utfärdat flera eller andra falska handlingar, än de, hvarföre han nu är vorden under tilltal ställd, hvilka han, som varit i stort behof af penningar, ämnat infria vid förfallotiderna. Denna uppgift vidhöll Wernström äfven den 44 dennes, då målet för andra gången förevar. Ibland de personer, hvilkas namn funnits under de falska vittnesintygen tecknade, var handelsbetjenten P. A. Thoren tillstädes och förklarade, hvad äfven Wernström intygade, att Thoråns namn vore efterapadt, men att det vid Thorens namn vidtryckta sigill vore riktigt samt att Wernström åtkommit det på så sätt, att han, hos hvilken Thoren förl. höst innehade tjenst, hemligen tillegnat sig och begagnat sigillet någon gång, då Thoren haft det liggande framme. Landskanrslisten M. J. Björkman, hvilken biträdt Weernström med inlemnandet af handlingarne å det sista lånet, eller det å 800 rdr, Yar närvarande och berättade: att sedan han af Weernström -emottagit mu ifrågavarande reversal, efter det vederbörandes rederhäftighetsbevis derå-blifvit tecknadt, hade han, ned påtecknande af ansvar för dess riktighet, inemnat detsamma till bankodiskonten. Penningarna, om utbekommos, hade han emot serskildt qvitto emnat till Wernström, som företedde en, sedermea falsk befunnen, fullmakt af reversalundertecknaen. Men då Björkman någon tid derefter uppkomnit i bankodiskonten, hade kamereraren derstädes ——H—-—O—-— ———,w— O—-X—w---ER NN