Aftonbladet – 21 januari 1847, sida 2

Ingenting för mig sjelf; men mina vänner äro mera nogräknade. Jag har, såsom jag lofvade, utforskat hufvudmännen för: det garila jakobinska partiet — och deras tänkesätt äro gynnsamma. Den här soldaten, som kommit sig upp och med sin jernhand helt oförsedt gripit alla Revolutionens frukter, är af dem lika hatad, som af er. Men, que voulez vous, mön eher — menniskorna äro sig lika. En sak är att störta Bonaparte; n annan att återställa Bourbonerna. Huru skola Jakobinernes che er kunna lita på er försäkran, eller min, att Bourbanerne skola glömma de gamla förolämpningarna och belöna de nya tjensterna? Af er fullmakt finner jag, att en prins af blodet har sin hand med i spelet och att han i sinom tid skall uppträda. Sätt mig i omedelbar förbindelse med denne Bourbonernes representant, och ag lofvar å min sida, ifall hans försäkringar äro tillfredsställande, att ni skall ha:va en emeute, som skall sträcka sig från Paris ända till Marseille. Kan ni ej det, så är jag af ingen nytta; och jag drager mig tillbaka., Drager cr tillbaka! Garde å vous — Monsieur le Savant! Ing.n drager sig med lifvet t llbaka från en sådan sammansvärjning, som var.p : Vi hafve förut nämt, att Olivier Dalibard icke ägde något fysiskt mod; och Chouanens blick, vid dessa ord, hade kunnat skrämma mången oförskräcktare man. Men Dalibards vanliga förställningskonst satte honom i stånd att dölja sin fruktan, och han svarade torrt: Monseur le Chouan, — med hotelser vinner ni inga anhängare åt en förtvifllad sak,som tvärtom fordrar vänliga ord och smickrande lockelser. Om ni föröfvar någon våldsamhet — ett mord — mon cher — Paris är icke Bretagne; vi ha en polis; ni skall bli upptäckt., Ha, ha! — än sen då? — menar ni, att jag är rädd för guillotinen? : Icke för er sjelf, mon väl för era ledare. Om ni blir upptäckt och arresterad: för brottet, inbillar ni er, att polisen då icke skall igenkänna den förskräcklige George Cadoudals högra hand? — att de icke skola gissa, att Cadoudal