Aftonbladet – 21 januari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER.) : ,Sanneiligen,, sade William och tryckte hennes arm närmare intill sig — dessa betänkligheter — dessa farhågor — äro lika grymma både mot dig och mig. Om du ej mer funnes till, kunde jag ju i alla fall icke vara någonting för din syster. Ja, vore hon än icke gift, så känner du likväl hennes thet tillräckligt för att vela, att jag ej kar bibehålla någon plats i hennes bjerta; Hva: som förefallit var icke vårt fel. Det var kar ke himmelens afsigt att rädda ej allenast oss utan äfven benne sjelf från det säkra elän.t af ett äktenskap, ingånget under så olycksbådande omstindigiieter. Om hon ändå ville besvara något af mina bref! suckade Susanna; eller om jag blott visste att hon vore nöjd och lycklig!) Dina href måtte ej hafva kommit fram — du är ju ej ens säker på hennes adress. Lita på det att hon är !ycklig. Tycker du, att hon skulle en gång till hafva jörnedrat sig , — Mainwarings läpp kröktes, då han upprepade detta hennes uttryck — om icke hennes känslor varit intresserade? Jag vill icke säga något ondt om din syster — alltid skall jag med tacksamhet minnas det förflutna och förebrå mig min egen skamliga svaghet — men jag kan icke komma ifrån dun tron, att hennes ömhet för mig var mera brinnande än varaktig.n Ack, William, huru kan du känna hennes hjerta ?) Genom jemförelse med ditt. Se der, der finner jag en säker ankargrund för min tro! Susanna, vi voro skapade för hvarandra! Våra själar äro lika — utom att din, trots sin oförlikneliga godhet, dock äger större styrka i sin -) 8e Aftonbl, M 1—13.