Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 3

Article Image
kunna komma i fråga. Hela verlden vet, att de tyska konstitutionerne i det hela stå på en helt annan basis än den svenska. Historien med de förra var i få ord, att då man efter freden icke öfverallt, så-om : Preussen, ansåg sig kunna rent af bryta och kasta under bordt de löften, som hade blifvit gina till folken, angående stinders inrättande, så blefvo dessa institution.r imedlertid ö v.ial:t i Tyskland egentligen bio t ett skugg-pel. Ett bevis derpå är, at folkombuden, oaktadt sina i riga och fortsalta hbemödanden icke ens förmått så mycket som at boriskaffa censuren 1 en enda :f de tyska staterna. Dernist silt.r i Wör emberg ett överbus som blard sina ledamöter äger icke blott är tl:ga repres ntanter, utan äfven för närvarande elfva prinsar. Intetdera a! detta torde väl komma att sättas i råga all blifva fallet här i Sverige, och således kan en utnämn ngstält för r.geringen icke er ordrag bär, ai samma orsak som der, nemlig. n till motvigt emot konservalismen, Slutlig n bör det icke heller lemnas ur sigte, att då råga är om sammansällningen af folkets representänter såsom den ena af statsmakterna, så är det väl en oegentlighet, att er del af dess ledamöter skall tillsättes af den andra statsvakter, som redan förut bar hälften i I gstiftbingen. Men lör Sverge serskildt tillkommer innvu den omständighe en, tt Regering n här har ensam beslutande rätt i hela den ekononiska lagstifto:ngen, hvars område genom den lefiriition, man tid efter annan gifvit deråt, bli:vit så omfattande, att den innesluter en stor mängd fiågor som angå äfven personrätten. I och för sig sjeli betraktadt finner man således, alt Wöärlembergs exempel i intet hänseende här bar rågon tillämplighet, och att det måste komma an på serskilda omständigheter om en sådan concession skall göras med afvikande ifrån orineipen. Af dessa skäl tro vi, att Allehanda skulle ra läsaren en tjenst med, att äfven uttala sitt get omdöme, i anledning af den meddelade yska artikeln, nemligen i afseende på de punker vi bär vidrört, belst vi hoppas att det unerslödjer vår mening. MAKROT

20 januari 1847, sida 3

Thumbnail