Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 2

TT oss i trädgarden; bernen leka kurra gömma mellan spaliererna, som afskilja den slingrande sandgången ifr.n växter, af Ceres mer omhul!dade, än af Flora. Presten sitter i sitt lilla förmak, hvarifrån en glasdörr leder ut till trädgården. Dörren står nu öppen, och den gode mannen har hållit upp med sitt arbete — h:n bade just nyss upptäckt en ny förbättring i första koren i Medea — för att betrakta de ros:ga ansigten, som skymta from då och då. Hins hustru, med en korg i handen, står utanför dörren, men något litet åt sidan, för att icke slänga utsigten. Det är riktigt en glädje att se demi sade vikarien; )de dyra små ungarnel ij Ja, de äro alltid dyra den här tiden på året, yttrade mrs. Fi-lden, som endast tänkte på korgens innehåll. — Och så friska sen!, Ja, det kan man lita på! — annat slag i London! Der kunde man knappt se på d m; så g-mla så — Gud skall veta hur gamla de voro. Men, ser du, här få vi nyvärpta hvar morgon! pHvad säger du?, utropade mr. Fielden, i det han tittade upp — nyvärpta hvar morgonl, Ett tjog och ålla. Ett tjog och åtta! — Hvad i Herrans namn talar ni om, mrs. Fielden ? Kors, äggena, vet jag, min gubbel nAhl sade presten, ett tjog och åtta! — du just skrämde mig litet; är det ingenting annal? — bara elt narraktigt misstag! Alltid lika, förståndig och bushållsaktig, min goda Sara; just som icke den gode sir Miles hade lemnat:!