Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 2

om att göra en uthuggning ilunden der borta? Vi skola då få bättre utsigt till landskapet på andra sidan. Nej, för hin i våld! den gamle beskedlige sir Miles tyckte mer om sina träd, än denna utsigt — jag vill icke hugga bort en enda gren. Men alleen, som vi plantera, skall säkert bli en försköning — Ja, emtio år härefter, Charles!, Dt är vår pligt alt länka på våra efterkomm nAe, svarade f. d. slösaren, med ett versligen gravitetiskt allvar. M-n tyst! är dot tu bon slår? Tr, på min ära! Så tiden sår! och mina nya tjurkalfvar, som jag skulle :e klockan tu! Kom ned med tillladugården så är du snäll, Mary. Ab, ni fina damer ären ändå icke så dumma, i fråga om att sköta cr hus Och ni fina herrar — vÄra dugtiga landtbrukare! I förra veckan fick jag örst begrepp om, hvilket istressan! djur en pris-oxe är. Ju lingre man le ver. !e.s mer år man lära A propos, påminn mig att skriva till Coke angående hans :år. Den här väg n, kära Charles; vi kunna tags amsögen genom byn och helsa på stackar: P.n!o och Dash Mr. St. John fick tårar i ögonen. Om salig sir Mies fått lära känna dig! sade han med en suck; och, ehuru trädgårdsdröingarne gingo i sitt arbete på planen, böjde han ned Isitt hufvud och kysste sin hustrus blommiga Hund lika hertligt, som om han varit en vanlig, simpel åkerbrukare. Från terrassen vid Laughton förflytta vi oss till vår gamle vän låndiprestens tarfligare boning — samma dag och samma stund. ÅL ven här är scenen utanför huset — vi befinna