Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 1

äro förknippade med detta namn. Lit det aldrig blifva nämdt i detta hus. Lady Mary böjde undergifvet sitt täcka hufvud — hon förstod sin mans känslor. Ty, ehuru han icke hade visat henne sir Miles bref med deruti inneslutna afskrift, hade han dock meddelat henne tillräckliga upplysningar att förklara det oväntade arfvet och att minska sin hustrus medlidande med den i sitt hopp besvikna arftagerskan. Icke dess mindre insåg hon, att det smärtade hennes man, att han nödgades med hårdhet bemöta en person, som hon hade utträngt. :Lucretias förvisning ifrån Laughton var en rättvis förödmjukelse; men det gorde hans ädelsinnade hjerta ondt att nödgas verkställa domen. Sålunda var i alla afseenden erinringen om Lucretia plågsam och obehaglig för sir Miles efterträdare. En tystnad uppstod — lady Mary tryckte sin mans hand. pDet är besynnerligt) sade han, gifvande luft åt sina tankar vid detta ömma tecken till sympati för hans kärslor — besynnerligt, att Ihon icke ändå gifte sig med Mainwaring, utan fäste sitt val Vid den der smidige fransmannen. Men bon har nu bosatt sig utomlands, kanske för lifstiden — en stor lättnad för mitt sinne. Ja, låt oss aldrig mer tala om henne — hyckliglvis sade lady Mary, med någon tyckan, tyckes hon ej hafva förskaffat sig mycken tilleiftenhet här. De fattiga nämna benne sällan, och våra grannar tala endast med iörundran om benn:s giftermål. Nästa ir är hon iglömd! Mr. St. John suckade. Kanske hände han, huru mycket fortare ban sjel: skulle blifvit glömd, om han varit den förbigångne, Lucretia deremot egarinnan till egendomen. Men hans lälta lynne börtjagade snart alla ledsamma j tankar, och han lyssnade med vänlig uppmärk!samhet på lady Marys välmenta planer för de