Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) Dalibard höll banden öfver ögonen och öl vertänkte sonens förslag. Å ena sidan var det beqvämt och visserligen i ekonomiskt hänseend2 fördelaktigt att för alltid befria sig ifrån den -uppstudsige sonen, som redan undandragit sig hans myndighet; å andra sidan, så uppstudsig, till och med hotfull Gabriel på sednare tiden blifvit, funnos dock hos honom många egenskaper, som i honom lovade ett samvetslöst redskap eller en skarpsinnig medbrottsting, och med hvarje år skulle den sluge ynglingen allt mer och mer inse, att hans egen fördel vore nära förbunden med hans intrigerande faders. Denna sednare betraktelse, som fick ökad vigt, om ej af ömhetens känsla, dock af vanan — af blodsbandet, från hvars inflytelse äfven de hårdas ce hjertan hafva svårt att frigöra sig, fick öfvervigten. Fan uträckte åt Gabriel sin bleka, fina, klarådriga hand, den Lawrence, 1 fall han fått se den, skulle önskat kopiera. för en kardinals figur, och yttrade sakta: Jag skall taga dig med mig, om ri rätt förstå hvarandra. Då du nu åter är i mitt våld, kunde jag tvinga dig att hörsamma min vilja. Men jag vill hellre behandla dig som en man, än som en gosse.n Det är också bäs a sättet.v svarade Gabriel, med fast ton. Jag skall ej bruka stränghet — ej ålägga straff, såvida du ej genom. halsstarrig olydnad eller ondskefullt svek i hög grad gör dig deraf förtjent. Om jag finner det, då vore dig bättre alt ruttna på en dynghög, än följa med mig, Jag fordrar blindt förtroende till alla mina råd, prompt åtlydnad af alla mina befallningar. Vill ) Se Aftonbl, 24 4—14,