Aftonbladet – 20 januari 1847, sida 1

du gå in på det, så lofvar jag att sörja för din lycka, såsom vore det min egen — alt, så vidt mina vilkor tillåta, tillfredsställa dina önskningar — att ej knota på dig för dina nöjen; samt, när ärelystnadens lid kommer, at! sörja för din fortkomst, så vidt jag sjelf kunnat bringa mig upp; ja, blir jag rätt nöjd med dig, så skall jag utplåna vanäran af din börd. derigenom alt jag formligen adopterar och erkänner dig såsom min son. Det går jag in på, och tackar på köpet, sade Gabriel. Och Lucretia följer också med! hvad jag längtar alt se hennel vÄnnu icke; nästa vecka skall du få det. Frukta ej, att jag skall yppa något angiende brefvet. Jag skulle förråda mig sjelf. om jag det gjorde,, sade gossen, utan omsvep yttrande sin gissning angående orsaken till fadrens uppskof. Den arglislige lärde log. För din egen skull gör du väl i att förtiga den hemlig heten: hvad mig beträffar, fruktar jag icke. Gå ou tillbaka till din mästare, Gabriel — du gör rätt uti att, liksom råttorna, ö:vergifva det ramlande huset. Nästa vecka skall jag skicka efter dig, Gabriel. Gossen återvände dock icke till ateliern Han strök bekymmerslöst omkring på de lifligaste ratorna, betraktade handelsbodarna, ekipagerna, de vackra fruntimren och de välklädjda herrarne — betraktade allt detta med af und, längtan och föreställning om den ståt och prakt, hvilka han hoppades en gång skull blitva hans egen lott; derpå, när det började lida till aftonen, uppsökte ban en ung målare iden oordentligaste och mest utsväfvande af hela iden skara, för hvilken morbrodern presentera! deras blitvande kamrat och rival, samt gick med denna yngling, för halfva priset, på spek: taklet, ej för alt se på skådespelarne eller stu: idera spelet, utan för att stryka omkring i sa