Allena! — Detta ord upprepade TIueretia den dagen mer än en gång för sig sjelf — allena! Men hvilken bana hade hon att beträda — hon, också, allena! Stundom under djup sorg längtar vår natur efter eggelser. Så hava många män blifvit spelare, så hafva till och med qvinnor förfallit till fyllerilasten; ja, denna längtan verkade äfven på den vise skaldens stilla lugn och himmelska sinne. Göthe sörjer ej, då sonen dör: — han begrafver sig i elt studium, hyaråt han förut icke egnat sig, Men i lifvets stora strid, i verklighetens hvirfvel, finner det slagea hjertat allt detta — spel, rus och studier. Vi stanna här. Länge nog hefva vi salt läsarens tålamod på prof genom denna utveckling ef de förhållanden, som ligga till grund för vår berättelse — en utveckling, som lemnar så många anledningar till betraktelse, och hvartill vi småningom blifvit ledda genom ett hemskt och fängslande intresse, hvilket ökades allt mer och mer, ju längre vi forigingo i våra forskningar rörande de tidigare lenadsförhållanden, som tillhörde en mans historia, hvilken af ödet var bestämd alt bortkasta en icke vanlig förmåga på ett icke vanligt brott. Besvärjn ngen är slutad — trollkret:en uppdragen — den af sig sjelf vägledde hunskapssökaren har funnit en ond, i stället för en god. ande, I FÖRSONING EMELLAN FADER OCH SON. Vi öfverhoppe en tidrymd af några månader En målare stod vid sin staflett, med sin lef vande modell framför sig, Man var sysselsat