cs BARATER PENIS EORRESPONDENS-ARTIKEL, 2 oo PALMBLAD OCH NORGE. (Forts. från Lördagsbl.) Men har författaren varit olycklig i all visa ättet hvarpå Norge kom i bosittning af sin fria förfaltning, så har han icke varit lyckligare alt visa huru det norska folket sedan har förstått all bevara, begagna och vidare utveckla detta oskattbara goda till folkfrihetens ära och fäderneslandets bästa. En sann och väl genomförd skildring af våra storthings verkssmht skulle erbjuda en sådan tafla. M.n för! hr haft annat alt t-:ga vara på; han skulle ju med våld och makt få saken att sc ut, som om den statsmachinen, hvilken man fick satt i gång år 1244, icke dugde till annat än till au gifva allmogen, den rå2, okunniga massan maktöfver alla högre intressen i stalssamfundet; och då man ihärdigt arbetar i ett sådant påfunds tjenst, kan man lätlteligen finna hvad resultatet måste blifva. Fm dlertid kan förf. sjelf ieke undgå att göra det medgifvandet, att det första tiotalet år ofter krigets slut bildar i Norges hisloria en af de vackraste perioder, full af sann patriotism och oegennyttig försakelse; men dermed var det naturligtvis också slut. Sedan började den råa och okunniga massan att tränga sig fram och upp, och då fick allt ett annat utseende, det vill säga, att efterhand som bondeståndet, denna den talrikaste, mest förmögna och mest nationella delen af befolkningen kom till något mer politisk sj-lfmedvetenhet och började att på ett verksammare sätt lägga sitt intresse för de offentliga ärendena i d.gen, var det älven förbi med den sanna patriotismen och med de öfriga politiske dygderna. Detta är summan af förf:s lära. Men då äfven han icke förmålt att prestera något bevis för ett sådant föregifvandes rigtigbet, kan man väl vara temligen säker på dess fullkomliga grundlöshet. Det är också ifrån alla håll nogsamt erkändt, att den norska mnationallörsamlingen, utan afseende på böndernas större eller mindre antal vid de serskilta storthingen, städse uti allt det väsendtligaste har handlat i folkets anda, varit en trogen och ståndaktig vaktare öfver dess heligaste intresser, och en uppriktig befordrare af dess sanna gagn. Att de sista storthingen icke haft den anledning att på nationens vägnar visa oegennyttig försakelsen, som de förste storthingen, då de gamla såren skulle läkas och staten så att säga grundläggas å nyo, det är en följd af sakernas natur och ett förnyadt bevis, att författningen har visat sig verksam Ull det bättre. Då författaren således icke har kunnat bevisa, att böndernas deltagande i våra storthingsförsamlingar verkat till skada för folkfriheten och folkets väl, blifva alla hans bemödanden att visa det deras antal på några afdesednare storthing har varit större än på de föregående, alldeles resuitatlösa, i afseende på det målhan ständigt har för ögonen, nemligen förderfligheten al de allmänna valen; han måste derföre, om han någonsin skall kunna vänta att gå i land med sitt förehafvande, slå in på en helt annan väg än den, som går igenom Norges nyaste historia, då denna alldeles icke är användbar för ett sådant ändamål. För öfrigt vill jag här blott anmärka att den vilfarelse i hvilken förf. sväfvar, i afseende på den år 4829 afledne storthingsmannen Christian Krogh, som genom både tal och patriotiskar sånger verkat för folkväldet är rätt rolig. Författaren gjorde sig alltså sjelf orätt, då han i af! delningen om den norska litteraturen försäkrade sig endast hafva hört talas om två norske skalder; han känner ju äfven en tredje, som heter Christian Krogh, och det är mer än någon annan gör. Det är verkligen rätt betecknande för den ståndpunkt förf. intager, såsom norsk historieskr.fvare, alt man skall behöfva upplysa honom om att den Christian Krohg för hvilken en ärestod blifvit upprest i Norge, i synnerhet på grund af hans förtjenster som konstitutions-kommitte.ns förman på storthinget år 4824, då statsför:altningen så att säga för andra gången blef frälst, i sin tid varit juridisk professor och sedan statsråd och medlem af konung Carl Johans regering. Att denne allvarlige lärde, så patriot han ock var, RR a a RR RR