män af högre förmåga. Han skulle återvända till Frankrike, och då — ja då var porten öppnad till lyckans tempel och foten redan på dess tröskel! Under det han sålunda talade med en ifver, full af tillförsigt och hopp, samt med kraften och säkerheten hos en duglig man, som klart ser för sig vägen till silt mål — under det han med lif och noggrannhet tecknade bilden af sina utsigter och förhoppningar, antog hans spetsfundiga visdom, som förut tyckts vara obestämd och allmän, en praktisk form och ett praktiskt intresse, när den sålunda tillämpades på verldons närvarande förhållanden; hans sinne för intrig, hvilket syntes lågt, då det sysselsatte sig med låga ting, växte i åhörarinnans ögon till statsmannaklokhet och ett öfverlägset snille, när hon såg det i beröring med de stora föremålen — för manlig ärelystnad. Omärkligt fängslades derför hennes uppmärksamhet — bennes själ väcktes. Anblicken af ett fält, långt bort ifrån skådeplatsen för hennes förödmjukelse och förtviflan — elt fält för verksamhet, ränker och strid — lockade hennes rastlösa förstånd. Såsom Dalibard djupsinnigt beräknat fanns intet nytt aflopp för hennes hjertas känslor -— källan var utsinad och öfverhöljd a den brännande sanden; men, under det hjerta låg i dvala, reste sig hennes själ, sömnlös, upp hetsad och betöcknad. På denna omväg, genon själen, sökte han smyga sig fram till henne hand. Sådan, — sade han, då han steg upp, fö att taga afsked — sådan är den bana, til hvilken jag med glädje kunde resa; om jag e måste fara allenal