som var i besittning af en hemlighet, hvilken rättfördigade hans missaktning, och denne man var ägare till Laughten! Det undertryckta raseri, hvarmed hon tänkte på sin förre älskare, itsträcktes nu hotande till detta vittne af hennes gäckade och snöpliga kärlek. Men hvad förmådde väl hennes raseri mot någondera utaf lem? Öfvergifven, blottad på all makt, saknade bon hvarje utväg till hämd, Nu, då hennes utsigter syntes som mörkast, då hennes stolthet var krossad och hennes misströstan om framtiden nått sin höjd, nu vände hon sig till Dalibard, såsom den ende vän, hon ännu hade qvar på jorden. Sjelfva de laster, hon hos honom upptäckt, blefvo nu förtjenster, ty de nekade honom att förakta henne. Dessutom hade denne man plötsligt lyftat sig till en högre karakter: ehuru han iakttagit samma aktningsfulla uppförande emot henne, hade dock på sednare tiden hans mn visat ett upphöjdare, hans panna ett tryggare uttryck: vissa glimtar af en hemlig tillfredsställelse, till och med af slädje, dem han syntes angelägen att dölja, såsom illa harmonierande med hennes nedslegna sinnestil!stånd, framskymtade i hans ord och blickar. Slutligen, en dag, efter någon förberedande tyckan, underrättade han henne, det han nu egde frihet att återvända till Fronkrike — alt ban, äfven om cj fred emellan England och Frankrike (freden i Amiens) nyss blifvit afslutad, skulle hafva farit öfver Kanalen. Genom sina i Paris vistande vänners bemedling och inflytande hade hans namn redan blifvit kändt al den beundransvärde man, som nu styrde Frankrike, och -som i.sin tjenst sökte förena alla