Aftonbladet – 18 januari 1847, sida 2

igenkänna den. Hans sinne:rörelse var tillräckligt uppriktig alt lägga mer än vanligt allvar i hans röst och åtbörder, då han på ailt ät sökte uttrycka sitt deltagande och ingifva tröst. En lång stund tycktes Lucretia ej höra honom: ändtligen mildrades uttrycket i hennes ansigte — isen var bruten. Moderlös — utan vänner — ensam — för cvigt ons m i verlden — olycklig — hopplöst olycklig!, suckade hon. Hennes hufvud sjönk ned på den farlige rådgifvarens axel, utan att hon siclf visste deraf, och hon utbrast i tårar — lår.r, hvilka måhända räddade hennes förstånd e!i:r hennes lif. IX. EN SJÄL UTAN HOPP. När mr, Fieiden åter kom hem, hade Lucretia lemnat huset. Hon hade skritvit ett par rader till honom, med sin vanliga raska, tydliga kandstil, cch hänvisat till hans hustru för erhållande af upplysning om de skäl, hvilka: nekade henne att ytterligare vistas under hans tak. Hon hade flyttat till ett hotell, der hon ämnade bo, tilldess hon hunnit uppgöra sina planer fir framtiden. Inom ett par månader: vor: hon myndig; och intill dess, hvilken kunde väl göra anspråk på någon myndighet öfver he ne? För öfrigt tillade hon: — Jag upprepar, hvad jag sade mr. Mainwaring: all förbindelse css emellan är slut; han må derföre hvarken genom bref e!ler besök förolämpa mig. Det är naturligt, att jag för nrvarande undviker Susanna Mivers. Framdeles, om det til-; låtes, skall jag besöka mr. Mainwaring. Oansedt allt hade fått den utgång, som mr. Fielden skulle önskat, i fall han, såsom han en: gång till hälften tänkte, hade talat med Eucre-! tia sjelf — oansedt det tilämnade gi termål, som icke kunnst bringa lycka åt någon, men: väl skulle gjort två personer olyckliga, numera var om intet, erfor han dock en bitter smärta, ja nästan samvetsagg, när han hörde, hvad som hade händt. Lucretia, som han förut icke tyckt! om — så vida han kunde sägas hysa ovänliga tänkesätt emot någon — blef nu mrd ens, ge-! nom inverkan af sorg och medlidande, kär ör hans hjerta. Glömsk af alla andra, skyndade han till Lueretias nya bostad, men bennes köld