Aftonbladet – 18 januari 1847, sida 1

dit. Han hade räknat på att vara framkommen, innan den unge mannen hunnit dit. Meny, sade Lucretia, brytande tystnaden med ett ironiskt leende — men, då jag förutsätter, att era ömma bekymmer för mitt väl förberedt alla nödiga medel och utvägar till lågt spioneri, på hvad sätt skall jag öfvervara detta möte ?n Jag har, som ni säger, svarade Dalibard, ed tonen af en djupt förolämpad man, örberedt alla de medel, hvilka jag, som funnit verlden vara endast fiendtlig och förrädisk, ansett de bästa, för att skilja falskheten ifrån saninge en. Jag har så lagat, att vi kunna komma in i huset obemärkta. Mainwaring och cr sy ster äro i förmaket — rummet näst intill är ledigt, emedan mr. Fielden gått ut; blott en glasdörr skiljer de begge rummen. Nog, nog! och Lucretia vände sig om, sakta läggande sin hand på Provencalens arm. ,Nästa timma kommer att afgöra, om de medel, ni föreslår, till sanningens upptäckt och betryggande af min säkerhet, skola lända mig till glädje eller plåga för hela mitt lif — kommer att afgöra, Om förtroende är en galenskap — om ni, min ungdoms lärare, är den visasle al menniskor, eller blott den farligaste. Fro mig eller cj, ni kan vara öjvertygad att jag hellre skulle önska, alt domen utfölle emot mig; ty äfven jag har behof utaf alt sälta tra till menniskors heder. Något vidare yttrades icke; på den tråkiga satan var det tyst och öde efter vanligheten. Dalihard hade medtagit nyckeln till porten. Dörren öppnades sakta — de voro inne i huset. Mainwarings kappa var i saten; han bade ankommit. en hten stund ör: dem. Dalibard pekade tyst på kappan, såsom ett bevis för sanningen al sin berättelse. Lucretia böjde på hufvudet, men med en blick, som innebar trots: ännu utan att yttra elt ord. gick hon sedan uppför trapporna, och inträdde irummet