Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 3

hans betänkligheter voro skakade; det låg sanning i Mainwarings ord. Dock gaf han ännu icke sitt bifall; men han lofvade att öfvertänka saken och med ett par rader på atonen lemna Moinwaring svar. Nir den unge mannen fann, att detta var allt, hvad han kunde utverka, lät han honom ändtligen lemna huset, och Fielden skyndade att öfverlägga med Dalibard. Denne listiga rådgifvare bortresonnerade snart mr. Fieldens sista svaga inkast; det var nu endast fråga om att vinna Susannas samtycke till mötet och så tillställa, att det kunde försiggå, utan att de blefvo störda. Mr. Fielden skulle till den ändan påföljande förmiddag gå ut att promenera med barnen. Dalibard erbjöd sig frivilligt att under någon lämplig förevändning aflägsna Lucretia vid den utsatta tiden. Mrs. Fielden skulle ensam blifva hemma qvar och, om så ansågs nödigt, vara närvarande vid mötet, hvilket skulle äga rum på förmiddagen, i det vanl:ga förmaket. Blott Susannas samtycke fattades nu, och mr. Fielden steg upp till hennes kammare. Han knackade två gånger på dörren — ingen vänlig stämma bad honom stiga in; då öppnade han sakta — Susanna höll på att bedja. I andra ändan af rummet, bredvid sin säng, låg hon på knä, med ansigtet gömdt i sina händer, och hon hörde ett lågt och otydligt hviskande, afbrutet af snyftningar. Hon märkte honom icke; småningom upphörde snyftningarne och det hviskande ljudet — bönen utöfvade sin vanliga välsignande verkan på en ren och andäktig själ. När Susanna steg upp, var hennes anlete förklaradt, som en engels, ehuru tårarne rullade utför hennes kinder. Pastorn nalkades och fattade hennes hand; — en rodnad for då öfver hennes ansigte — hon darrade, och hennes ögon sänktes till gollvet. Milt barn. sade han högtidligt, Gud skall höra er! En långvarig tystnad följde. Derpå förde han henne sakta till en stol, och satte sig bredvid henne, förlägen, huru han: skulle börja. Slutligen yttrade: han, med en blick åt sidan: Mr. Mainwaring har till mig framställt en anhållan — en bön, som har afseende på er, och som jag nu underställer er. Han ber, att ni ville bevilja honom ett samtal, innan ni far ifrån 085 — i morgon, om ni