Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 1

NU ladt hela händelsen, hvari det verkligen var omöjligt att ana den hand, som hade satt jär drar i rörelse, hvilkas verkningar endast syntes kunna tillskrifvas slumpen, att Lucretia, 0aktadt den ytterliga misstänksamheten i sin natur, icke såg något skäl att tro honom om någon tiltställning. När han omtalade den lilla listen af Gabriel, huru han försökt rädda henne derigenom, att han föregal sig hafva skrifvit brefvet, lifvades kon till och med af tacksamhet emot gossen och fann i Gabriels uppförande vid tillfället ett prof På hans tillgifvenhet för henne. Derig nom. förklarades äfven på ett tillfredsställande sätt en omständighet, som alltid förekommit henne besynnerlig — nämligen den testamentariska dispositionen till förmån för Gabri.l. Hon kände sir Miles karakter tillräckligt, för att veta, alt han, om än aldrig så uppretad emot henne, skulle visat sig tacksam emot hvilken helst, som hade räddat hennes namn från den vanära, hvilken skulle drabbat henne, om man fått veta, att hon gjort sig skyldig till hemlig brefvexling. Det är likväl besynnerligt, yttrade hon tankfullt, efter något uppchåll, att flickan kunde uppptäcka brevet, som låg så väl undangömdt under lö:venxn VÅh, svarade Dalibard genast, två eller tre personer hade gått in der förut, och förmodligen had2 deras fötter rubbat löfven. Möjligtvis; olyckan. kan nu i alla fall icke hjelpas. Än mr. Mainwwaring? hyser ni ännu samma ömhet för en person, Som kosiat er så mycket, stackars barn? Om tre månader skall jag bli hans maka. Dalibard suckade djupt, men gjord2 ingen invändning. Nåväl sade han, i det han med ett blandadt uttryck af vördnad och tillgifvenhet fat tade hennes hand — jag vill nu ej längre klandra er böjelse, ty nu äfventyrar ni ingen