Aftonbladet – 16 januari 1847, sida 1

svartare engel skulle då ej hviska till honom från hans ledarinnas läppar? Och dock var han bunden — med jernkedjor bunden; — han vred sig som masken, men drömde ej om någon möjlighet att undkomma. Dagen efter den, då Fielden hade nyss anförda samtal med sin hustru, kom en oväntad gäst till d-ras boning. Det var Olivier Dalibard. Han hade ej råkat Lucretia, sedan hon hade lemnat Laughton, och ingen bre!vexling hade ägt rum dem emellan. Han kom i skymningen, strax efter sedan Mainvaring hade gjort sin dagliga visit, och Lucretia befann sig ännu i samtalsrummet, hvilket hon hade tillegnat sig sjelf. Hennes panna rynkades, då han anmäldes, pigan tände ljuset på bordet, lagade om elden oeh satte gardinerna till rätta. En sidoblick kring det låga rummet, med dess smutsiga, tagelstoppade möbler, innebar en ofrivillig jemörelse mellan det förflutna och det närvarande, hvartill hans åsyn nödvändigt måste föranleda henne; men med sitt vanliga förnäma lugn helsade hon honom välkommen, utan nigon hänsyftning på hvad som hade passerat Dalibard var i hemlighet angelägen alt utorska, om hon misstänkte honom för någon delaktighet i upptäckandet af det fatala brefvet, och. då han af hennes ton och skick fann, att hon åtminstone ännu icke hyste någons ådan misstanka, höll han för bäst att iakttaga samme: förbehållsamhet, som hon. Han antog likväl ett sätt, som, vida aktningsfullare, än det-har någonsin förut brukat emot sin lärjunge, icke desto mindre var tMllräckligt vänskapsfullt och förtroligt att småningom återställa allt på der gamla foten dem emellan; och att han lyckats var påtagligt, då Lucretia, efter en paus, hel Itvärt frågade: — Huru upptäckte. sir Mile: St. John min brefvexling med mr. Mainwaring? I Är det möjligt, att ni är okunnig derom Men, huru — huru skulle ni kunna veta det? — Dalibard förklarade nu så enkelt och okonst