Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 3

I Fy, Marybs sade mr. Fielden, i nästar sträng ton. Mary blef litet skamfiat och slog ned ögo nen, ty hon var ej en af de stormodiga hu: strur, som förakta sina män för deras goda hjerta I Förlåt mig, kära du, sade hon ödmjukt det var ganska illa sagdt af mig; men jag kan icke — jag må bjuda till hur mycket som helst — jag kan icke tycka om miss Clavering. Med desto större skonsamhet bör du bedöma henne. -Och förhåller det sig, såsom jag fruktar, så kunna vi icke hysa nog medlidande för den stackars förblindade unga flickan. Bevare mig, Fielden, hvad menar du? Presten såg sig omkring, för att öfvertyga sig, alt dörren var riktigt stängd, och svarade, hviskande: — Jag fruktar, att William Mainwaring är kär, icke i Lucretia, utan i Susanna.n : Sixen föll ur mrs. Fieldens hand; och, fastän ena udden fastnade i gollvet, och den andra hotande vände sig emot garneringen på hennes klädning och emot hennes tår, lutade hon sig, märkvärdigt nog, dock icke ned, för att borttaga den spanska ryttaren. Kors, då har han ett bra falskt hjerta!, Ja, visst är han tadelvärd, medgaf Fielden; annat vill jag icke säga, ehuru jag tycker om den unga mannen och är öfvertygad, att han är mera blyg, än falsk. Mary, jag behöfver ditt råd, och skall derföre säga dig något, som jag hittills förtegat. När Mainwaring, för flera månader sedan, besökte oss i Southampton, yppade han-för mig, alt han älskade Susanna, och frågade, om jag trodde, att sir Miles skulle ge silt samtycke till deras förening. Jag kände den stackars gamla stolta herrn för väl, att gifva honom några sådana förhoppningar. Som en hederlig maa drog han sig derföre tillbaka. Du kommer ihåg, att, sedan han for, var Susanna mycket nedslagen — du anmärkte det sjelf.n Ja, det kommer jag visst ihåg. Men, när första sorgen öfver sir Miles död var öfver, fick hon tillbaka sin vackra färg och såg temmeligen glad ut. . Förmodligen emedan hon visste, att hon nu