Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 2

va de vägfarandes uppsyn har någonting, som påminner om nyss kufvade menniskor; — in svepta i kappor och muffar, likasom stjäla de sig fram och åter genom de ruskiga dimmorna Atven barnen smyga rädda genom gatorna; vagnarna skrida fram försigtigt och likvagnsmässigt; dagsljuset är grått och dunkelt; stader tom, och julens friska munterbet ännu ej börjad; de ovänliga skuggorna flaxa fram genom töcknet, likt deltagarne i en sammansvärjning på lil och död. Hvarje annan månad har: London sitt behag för de invigde. Afven från Augusti till Oktober, då säsongen ligger slumrande och modet — Fashion — förbjuder sins söner att låta se sig inom synhåll !rån Bow. finna de äkta amatörerna af London ännu ämnen för nöje derstädes, om de blott kunna upp: söka dem. Hit höra morgonpromenaderna : parkerna och Kensingtons gröna trädgårdar, hvilka nu förändra sitt ödsliga utseende och antag3 en landtlig karakter, ehuru mera liflig, än på sjelfva landsbygden; ty under träden på bänkarna, långs de gröna gångarna, öfverallt, fins ett tillräckligt antal varelser, som kunna fängsl: uppmärksamheten och sysselsätta tankarna, om ni är en fysionomist eller en som studerar menskliga karakterer: . blomstrande barnflickor lekande barn, och den gamla officern i sin lugg slitna, men på sitt vis gentila, upp till halser åtknäppta rock, och hvilken funderar på hal sold, der han sitter cllena, eller lutar sig tankfull öfver skranket vid den öfvergifna löpbanan; vidare den tidige handtverkaren eller skrifvaren från förstaden, luffande helt kry till sina göromål, ty göromål saknas aldrig i London: och på eftermiddagen, bvilken glädje att fly till stränderna vid Putrey eller Richmond — rodden långs floden — fisket — hvilan på värdshuset, tilldess skymningen inträder! — eller, om detta icke synes er inbjudande nog, skiner höstsolen klar och lugn öfver taken, der röken håller sin hvirfveldans; och hur täcka framskymta icke utsigterna genom de lugnade passagerna och, då ni vandrar framåt, har ni hela London för er räkning, Andrew Selkirk, men en verldsmarknad i stället för öknen. Och när Oktober kommer, har densamma cn anstryksing al vår, lifvet vänder åter skyndsamt till