Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 1

LUCRETIA AF SIR EDWARD LYTTON BULWER. ) När testamentet var upprättadt, underskrifvet, försegladt och aflemnadt, föreföll det den gamle mannen såsom om en tung börda blifvit lyftad från hans hjerta. Tre eller fyra af hans gamla vänner, goddagspiltar likasom han sjelf, hade sett hans ankomst behörigen tillkännagifven i tidningarna, och skyndat att välkomna honom. Uppvärmd genom deras återseende, som väckte minnena från hans glada ungdomstid, kände sir Miles sig, om just icke sinnad att glömma Dalibards försigtiga råd, åtminstone böjd att förakta dem, och det låg en stolt, om ock något bitter glädje i detta trots. Hvarföre vara så försigtig med en gammal utsliten kropp? IHans testamente var gjordt. Hvad hade lifvet väl qvar, som kunde anses så serdeles tilldragande? Han inbjöd sina vänner till en fest, lik dem från fordom; de voro alla härdade kandidater i nöjets tjenst, vane vid alla slags förlustelser och orgier. De kommo, de drucko, de skrattade, de skämtade tillbaka sina ungdomsdagar, de märkte ej den nervösa öfverretning, den själsansträngning, den hjernans upphettnng, som gjorde sir Miles till den mest uppspelte af alla. Det var. en munter natt — de gamle hedersgubbarne tyckte sig för ett ögonblick åter upplyftade. på. sina fordna segervagnar. Endast sir Miles syntes sansad och nykter, såsom hade han superat. med Diogenes. TIlans trotjenare, hvars vördnadsfulla. varningar hade blifvit nedtystade, bjöd husbonden sin arm, för att leda honom till sängs; men sir Miles vidrörde knappast sitt läger. Följande morgon, när tjenaren, som sof i samma rum, vaknade, blef han förundrad öfver, att: ett ljussken träffade hans ögon. Han gnuggade dem: såg han rätt? Sir Miles satt vid bordet — han måtte hafva stigit upp och Se Aftonbl. JM 1—10.