Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 1

nade han, att ett litet miniatyrporträtt, som låg i hans pulpet, skulle läggas till honom i kistan. Denna sista anordning var mer än en blott känsloyttring; den röjde hans öfvertygelse om den lycka, originalet skulle hafva beredt åt hans lif; denna sällhet hade hans stolthet berölvat honom; han ångrade sig icke, ty han betraktade stoltheten såsom en pligt; men den stumma bilden, som medföljde honom i grafg ven, den förrådde vidden af det offer, han hade sjort! Döden jemnade all olikhet; i grafven kunde herren af Laughlon fritt välja sin maka. När testamentet var uppläst, framtog mr. Parchmount tvenne bref, det ena med den aflidnes handstil och adresseradt till mr. Vernon, det andra med juristens, till m:ss ClaveringDet sednare inneslöt fragmentet, som blifvit unnet på sir Miles bord, jemte hennes eget bref till Mainwaring, med retour till henne, i sir Miles ledigaste och prydligaste handstil. Han hade tvifvelutan ämnat innesluta det i let ofulländade brefvet. Brefvet till Vernon inneslöt en afskrift af Fucretias förrädiska bref, samt följande rader al honom sjelf: Min kära Charles. — Med mycken tvekan och med en naturlig motvilja att för dig yppa min systerdotters fel, anser jag dock för min skyldighet att gifva dig del af närflutne, kopieradt ifrån originalet af min egen hand, som leraf blifvit profanerad. Jag gir så, lörst emedan du, liksom jag i ditt ställe, skulle kännt lig af din ära förbunden att framhärda i ditt frieri till miss Clavcring, så mycket mer, som hon numera icke är min arfvinge; vidare, i fall hennes kärlek varit starkare, än hennes cgennytta och hon afslagit dtt anbud, skulle du alltid tänkt, att jag handlat hårdt och nyckfullt i afseende, på henne, och du skulle icke blott sökt föröka hennes andel, utan äfven profanerat mina förfäders hus genom alt emotttaga henne der, såsom en vän och välkommen anförvandt