Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 1

stämmer, uppgår till fjorton å femton tusen tunnland i vidd. Men ur denna massa af konsttermör och omsägningar framstodo såsom mer ntressanta följande huivudpunkter: Till Charles Vernor, af Vernon Grange esqu. och hans lagliga arfvingar öfverlåtas alla de länderier, skosar och odalgods, som upptaga den rymd på Hamp-:hire-kartan, hvilken är känd under namn al Lsughtonska egendomen,, med vilkor att han och hans afkomlingar antaga St. Johns namn och vapen; i fall mr. Vernon doge barnlös, skulle egendomen, på samma vilkor, öfverså, först i Susanna Mivers, dernäst i Lucretia Claverings ägo. Der upphörde den direkta arfbestämmelsen; i förekommande fall egde ved:rbörande jurister att täfla i klyftiga uträkningar, bvilken af den gamla familjen St. Johns medlemmar möjligen vore den mest berättigade arfvingen.. Till Lucretia Clavering voro, utan att något vänligt tillägg beledsagade gåfvan, testamenterade 49,090 , den vanliga ar slott, som familjen St. John bestod åt sina döttrar; till Susanna samma summa, men med tillägg af dessa ord, hvilka voro nekade hennes syster: pjemte min välsignelse !, Till Oliver Dalibard en årlig summa af 200 ; till Honort Gabriel Varney 3000 ; till Matthew Fielden 4000 och en lika summa till John Walter Ardworth. Till hans trotjenare, Henry Jones, ett rikligt underhåll, med vilkor att vårda Dash och Ponto, hvarföre en viss summa, hvilken skulle utbetalas hvarje vecka, intill deras död, var anslagen at honom, till lön -för besväret. Stackars gamle man! han ställde det så, att det skulle ligga i deras vårdares intresse att feke rmissunna dem deras återstående dagar. Till sina öfriga tjenare förärade han passande och -rikliga donationer, i mån af deräs längre eHer kortare tjenstetid. Hvad hans lik beträffade, ville han hafva det begrafvet i sina förfäders grift; utan: all pomp och ståt, men ock utan all tillgjord ödmjukhet, som han i lifvet icke visat; Slutligen förord