Aftonbladet – 15 januari 1847, sida 1

man kunnat vänta af en lagkarl — ty sir Miles var älskad, till och med af sin advokat — meddelade den sorgliga underrättelsen, tillade han, alt, som den aflidne dött på ett hotell, der miss Claverings närvaro icke vore nödvändig vid begrafningen, gjorde hon bäst, om hon underläte att resa till staden. Deremot, som det var sir Miles önskan, att testamentet skulle efter hans död blifva öppnadt, så fort ske kunde, och som det troligtvis -innehölle anordningar rörande hans begrafning, vore det limpligt, att miss Clavering och hennes syster genast anmodade något ombud att å deras vägnar ö!vervara testamentets öppnande. Kanske att mr: Fielden godhets:ullt ville åtaga sig: detta sorgliga uppdrag. För att göra Lucretia rättvisa, måste erkännas, att hennes första rörelse var en aggande samvetssorg, på hvilken hon var helt och hållet oberedd. Hvilken skilnad emellan att beräkna följderna af ett dödsfall och att emottaga seliva dödsbudet! Susannas gråt och mr. Fieldens fromma trösteord afvände dock ieke de syndiga tankar och förhoppningar, hvilka, hårda och plågsamma som furier, åter togo hennes själ i besittning. I början Ville hon nödvändigt begifva sig till London — ännu en gång skåda den bortgångne: ja, vagnen stod vid dörren, ty allt måste gifva vika för hennes oböjliga häftighet; men då sjönk hennes mod; hon vågade icke att nalkas den döde. Samvetet tvang henne att afstå från uppfyllandet a! de högtidliga skyldigheter, som naturen ålade; hon gömde sitt ansigte i sina händer och ilade åter in i rummet; mr. Fielden for, på eget ansvar, i hennes ställe. Endast Vernon, som blifvit hemtad ifrån Brigliton, den gode prestmannen och juristen, åt hvilken, såsom ensam excecutor deraf, testamentet var öfverleminadt; voro närvarande, då detta öppnades. Det var långt, såsom vanligtvis är fallet, då den mull, hvaröfver det be