ySält fram en stol och för in honom. Juristen inträdde. Detta är verkligen en öfverraskning, bäste sir Miles. Hvad har väl fört er till staden? En af de gamles vanliga nycker, sir. Jag skulle vilja ändra mitt testamente. Trenne dagar voro jurist. n och hans klient sysselsatta med detta göromål; ty sr Miles var mycket noggrann, m:r Parchmount det icke mindre: några svårigheter förekommo, innan första utkastet till fö. ordningarna var gjordt; och sir Miles, så förtörnad han än var, ville dock icke handla öfverilådt. I denna sitt lifs sista handling var den gamle mannen sublim. Han sök e skaka af sig det jordiska, fäste sina blickar på den eviga domaren, väga alla mildrande omständigheter och hålla tungan på vågskålen så rätt, som möjligt. Utan att ana den på astånd anlagda svafveltråden, hvilade imedlertid Lucretia på minan — hvilade är dock icke rätta ordet, ty hon var upprörd och orolig deröfver, att Mainwaring icke hörsammat hennes kallelse. Hon skre åter till honom från Suathampton, tredje dagen efter sin ditkomst; men, innan hans svar ankom, mottog hon följande korta skrifvelse frår London: Mr Parchmount låter helsa Miss Claverint och, på sir Miles St. Johns vägnar anmod: henne att icke återvända till Laughton. Miss Clavering skall, efter några få dagars förlopp: då sir Miles slutat sina affärer i Lon don, trhålla vidare underrättelser., Detta bref, om det än väckte mycken nyfikenhet, gaf dock ingen anledning till oro. Det var naturligt, att sir Miles skulle hafva bråd med ordnandet af sina affärer: hans resa till London för detta ändamål var icke något dåligt omen för hennes utsigter, och hennes tankar återvände derföre till ett föremål, det enda, som tyranniserade dem alla. Mainwarings svar,