emot sin makas bröst. Deremot kan den skickligaste man, den slugaste och misstänksammaste blifva offer för husligt bedrägeri, likaså väl som den enfaldigaste. Derföre -hemsökes i alla länder, alla åldrar. det husliga förräderiet af Guds förbannelse och dervid låter mannen bero: han hedrar det icke med sitt hot, än mindre vill han lätta bördan af detta brott eller unna det försoning genom att nedlåta sig till hämd, Med vämjelse och leda vänder han sig bort och öfverlemnar åt naturen att rensa jorden från detta ohyggliga fenomen, som han afskyr. Gamle man! att hon uppsåtligen förråder dig — att hon missbrukar ditt förtroende, sviker din uppriktighet och drager falskhetens synd öfver silt unga hufvud — allt detta skulle väl förbittrat dig, — men sådant är gamla mäns vanliga öde; — sådant ger Hf och intresse åt våra farser; — unga flickor och deras älskare äro privilegierade bedragare. Men att hon räknat sandkörnen i ditt timglas, att hon suttil vid din sida, uträknande tiden, då maskarne skulle få dig — att hon leende forskat i dill ansigte efter underskriften i det kallelsebref som dödens hand der skrifvit, — skynda dig att dö, gamle man; skarprättaren väntar på sitt arfvode! Det fanns inga tårar i de ögon, hvilka nu kommit till slutordet i brefvet, som sakta föll ur hans hand ned på golvet: hufvudet sjönk ned emot bröstet, och händerna föllo tungt på de förlamade lemmar, hvilkas korta återstående vandring på jorden missunnades dem. Fan kände sig slagen, bedröfvad, krossad; stoltheten hade hell och hållit öfvergilvit honom; de grymma orden träffade honom hårdt — en nolla var han då blott, et intet, och ändå tryckte, besvärade han jorden! — I detta ögonhlick skakade gamla Fronto, rappbönshunden, på sig. såg upp, och lade sitt hufvud i sin herres sköte