skam al mr. Mainwaring, att han icke hämtat det, såsom han lofvade! Sir Miles såg. sig omkring och andades lättare. i Ert, master Varney!, sade den unga ladyn förvånad. Hvarföre iakttager nien sådan hemlighetsfullhet i er brefvexling med mr. MainWwaring?p Ah, ni skall skratta åt mig, när jag säger det; jag — jag skref ett litet poem öfver Guys ek, och mr. Mainwaring lofvade att föra in det i provinstidningen åt mig; och, som han på vägen till D— förliden lördag, skulle passera förbi parken, genom skogen der, kommo vi öfverens, att jag skulle lägga det här; men han har glömt sitt löfte, ser jag. Sir Miles fattade igossens arm med en konvulsivisk tryckning af tacksamhet. Alla började bedja Gabriel att uppläsa pocmet på stället; men gossen såg förlägen ut, sänkte sitt hufvud och tyktes snarare sinnad att gråta, än alt läsa. Med en förställningskonst, den hans långa verldsvana ensam icke skulle kunnat framkalla, om icke ett motiv, så verksamt, som hans familjs ära, i detta ögonblick stegrat densamma, kom nu sir Miles det unga snillet till , hjelp, som nyss så kraftigt bistått honom. Nej, sade han, nästan lugnt, jag vet, att vår unga poet är allt för blyg, för att uppfylla er önskan. Jag vill förvara era verser, master ;Gabriel. — Med en befallande min tog han derpå brefvet ifrån gossen, och stack det i sin ficka. Hemvandringeu var mindre munter, än vandringen till eken varit. .Baroneten sjelf gjorde ett förtvifladt, dock mMisslyckadt bemödande att synas glad. och treflig; som -förut. Lyckligtvis voro alla vagnarne framkörda, då gästerna hunno framy och, sedan supgen blifvit intagen, vardet ingenting, som hindrade. deras alskedstagande; Då den sista vagnenåflägsnade sigs, vinkade sir 5 ee X