öppningen, och två gingo, det ena genom hans jacka, det andra genom hans arm; men han aktade sig noga att svära öfver den frihet, de togo sig, och de gingo sin väg, utan alt misstänka, att han fanns der. Urder det han talade, voro de unga redan i skämtsam disput om, hvem som först skulle inträda i eken. Två fingo företrädet,; och gingo in och ut, den ene efter den andre. Gabriel andades tungt: — De blinda uggleungarne! tänkte han; poch jag lade brefvet på ett ställe, der en mullvad skulle sett det! Ni har ju hört talas om trollsynen, som man får, när man går in i en ek, der feer ha bott?, hviskade han till sin vackra sällskapskamrat. Ni skall vända er om tre gånger och titta uppmärksamt ned på marken, så får ni se den persons ansigte, ni mest tycker: om Vore jag bara litet äldre, hvad jag skulle önska att vara den lycklige! Prat! svarade flickan, rodnande, i det hor sakta trädde fram emellan de andra och mec någon rädsla steg in; hon var ej väl inkommen förrän ett litet utrop undföll henne. Den artige sir Miles lutade sg ned, för at se, hvad som vär på färde, samt erbjöd hennt armen, då bon kom ut; Han blef icke lite förvånad, då han märkte, att hon höll ett bre i handen. Se bara, hvad jag har funnit! sade flickan Hvilket besynnerligt postkontor! Brefvet ä) till mr. Mainwaring! I Mr. Mainwaring! utropade tre eller fyrg I röster; men baronetens röst var stum. Han: öga igenkände Lucretias handstil; hans tung: I fastnade vid gomen; blodet svallade såsom et haf vid hans tinningar, och hans ansigte blel purpurrödt. Plötsligt blickade Gabriel öfver flickans skuldra, och nappade brefvet till sig. Det är mitt bref — det är mitt! Det var