den; får ör honom bara på hans käpphäst, så! blir det väl icke svårt att åter ställa er in; bos hononi., Ack ja, det skall jag visst göra, mr. Varney Den unga flickan var ej sen att taga, vinken i åkt. Gabriel hade ledt flera på samma önskan, så att det blef ett allmänt rop, när flickan började tala om saken: — Ack, Guys ek, för all dell Mycket förnöjd öfver den entusiasm, detta minne af hans älskade anherre väckte, förde sir Miles sällskapet till dälden ; vid kanten deraf stannade han och sade: Jag fruktar, alt jag ej kan ledsaga herrskapet längre; det är för brant att jag med säkerhet skulle kunna rullas dit ned i min stol Gabriel hviskade något till sn vackra följegagerska. SMin bäste sir Miles) ropade flickan, jag går bestämdt icke ur fläcken, utan att ni följer med; jag är säker, att vi kunna få ned stö1en, utan att ni får någon stöt. S2 der, huru sakta marken sluttar! Jane, Lucy, mina söta vänner, låtom oss hjelpa sir Miles. Se så. Den artige gamle gentlemannen skulle gålt i elden under sådan ledning: han kysste de sköna händer, som lågo så frestande på hans stol, reste sig sedan med någon svårighet och sade: Nej, mina söta, ni ha gjort mig så ung på nytt, att jag tror mig kunna gå i kapp med er utför branten. Sålunda, dels stödjande sig på beljentens arm, dels med tillhjelp af de andra, uppnådde sir Miles, steg för steg, med sorgfälligt dold ansträngning, ckens ofantliga. rötter. Håligheten var då mycket mindre,, sade han, så att han icke så lätt kunde upptäckas, som det nu skulle ske: de fördömda stubböronen — jag ber om förlåtelse, mina söta — de kurkaktiga rebellerna stötte sina svärd genoms