ULAR ILAU ev BREF TILL LANDSORTEN. . a XL bab VaRJ6 Som vi nu hunnit nära medlet af Januari, å är det nigot sent alt infinna sig med ryårsuppvaktningar; och dessutom förstås det vanligen af sig sjel!, att ej något godt finnes, som ej en lidving gerna vill från den milda yckans hand nedkalla ö:ver sina läsare, alla i semen och hvar och en isynnerhet, älven när d.tta endast sker genom tystnadens vältalighet,. Imedlertid kunne vi ej underlåta, alt frambära åtminstone cn sådan helsning serskildt, nemligen till den härstädes församlade representations-kommitteen, önskande af innersta hjerta, att de vackra förhoppningar, som en stor del bland allmänheten i slutet a! förra iret gjorde sig på grund af de samfälda valens seser såsom princip!råga, måtte realiseras under fortgången af kommitteens arbete! En del läsare i landsorten skola kanske finna det tröttande, alt representationsfrågan ännu ir föremålet :ör denna korrespondens; men vi hyse en djup ö:vertygelse, icke blott att denna fråga utgör, så alt säga, samhällets politiska litsproblem, och ait den icke kan falla, samt derföre äfven måste o:ta återkomma i den offentliga diskussionen, utan äfv.n, att både kommitteens och Regeringens bemödanden samt nationens lifliga önskningar att hinna till ett slutligt resultat dermed, skola blifva gickade i samma mån, som man vid utarbetandet af det positiva i förslaget aflägsnar sig från de liberala och demokratiska grundsatserna af allmänna medborgerliga rättigheter, hvilka ensamt kunna gifva en för Svenska folkets majoritet tillfredsställande lösning a! problemet. Det är utan tvifvel ännu 1 friskt minne, hurusom Aftonbladet mot slutet af förra året, kort efter det kommitteen hade fattat sitt ofvannämnda principbeslut rörande de samfälda valen, fick af en bland sina kolleger emottaga en temligen allvarsam tillrältavisning, derföre alt den icke ville i detta beslut: se något bestämdt bevis på de liberala och demokratiska åsigternas öfvervigt inom kommitteen, utan ännu visade något misstroende och erinrade om den gamla sentensen: Finis coronat opus, samt all man ej bör sjunga Te Deum, innan segern är vunnen,. Vi togo oss då riheten, i ett af våra föregående bref, att närmare tillkännagifva, hvaruti våra dubier bestodo, neml. deri alt den konservativa sidan inom kommittecu torde, under de ytterligare öfverläggningarna om sjelfva tillämpningen, framkomma med åtskilla inpass, genom hvilka, i fall de vunne pluralitet inom kommitteen, heia representationsreformen, i trots af den samiälda valprincipens antagande, kunde förfuskas. Det har förut blifvit anmärkt, att en icke så obetydlig eftergi.t från den demokratiska principen redan ligger i beslutet att representationen skall bestå a! tvenne kamrar, på samma gång som man indelat valrätten till den nedre kammaren i tvenne serskilda kathegorier efter de röstandes förmögenhet. Men, såsom läsaren torde minnas; befarade vi, alt de konservative icke skulle vara nöjde härmed, utan efterhand yrka åtskilligt annat, hvarigenom principen ännu mer skulle kringskäras, såsom: 4:o att oaktadt den nyssnämnda valrättsfördelningen, som IE SSE TEESE EOS RE or EA