menligen kalladt Pons Asinorum, huru jag di i stället fann honom med skridskor beskrifva åttor på bydammen, som nyss hade tilifruset Stackars gosse! Gud skall väl vårda sig om honom, liksom om alla andra, som icke taga vård om sig sjelfva. Ack, sir Miles, om pi bara kunde se Susanna — en så förträfflig sjukvård. .r:ka hon skulle blifva! Jag har den äran att teckna mig, Er ödmjukaste och beredvilligaste tjenare Matthew Fielden. Sir Miles stack brefvet i: sin systerdotters hand och sade vänligt: Hvarföre har du icke förr hesat på dn syster? — jag skulle icke blifvit ond. Far, mitt barn, så snart du sjelf vill; i morgon är söndag — de! går ej an att förelaga någon resa på den dagen — men i öfvermorgon står vagnen till din tj.nst., Lucretia tvekade ett ögonblick. Att lemna Dalib. rd ensam i besittning af stridsfiltet, om ock blott för ett par dagar, var en oroande lanke; men hvad cendt kunde han hbinna att söra på den korta tiden? — Iennes puls slog häftigt vid en annan tanka, som upprann hos henne: Mainwaring kunde ju komma till Sou(hampton! — bon skulle återse honom, eler ner in sex veckors fSrinvaro! Hon hade så mycket att säga honom, så mycket att fråga honom om — hon tyckte, att hans sista bre: varit kallare och kortare, in vanligt — hon längtade alt af hans egna läppar få höra, att han ännu älskade henne Denna tanke utringde alla andra. :Vänligt och gladt tackade i0n sin onkel, och resan var afgjord. Var på vakt tidigt om måndag, sade Olivier ill sin son. Mindagen kom — baroneten hade tillsagt, tt vagnen skulle vara framkörd klockan tio. En iten stund före åtta, stal Lucretia sig ul ch tog vigen till Guys ek. Gabriel var redan vå sin post; han hade klät rat upp i ett träd i ndra änden af parken, nära det stölle, der han