-Itets Emellan desse begge personär hade äfven, vid fjen föregående auktion, osämja förmärkts, hvarefter Anders Carlsson sagt sig skola hämnas. Vid den unI dersökning, länsmannen, efter det skedda dråpet föIretog, yttrade sig dråparen vilja skjuta alla un;Ider Ölandagodset. Med anledning af de upplysUningar, hvilka vid denna undersökning vunnos, häktitades förenämnde Anders Carlsson och, sedan me1Idicolegal besigtning försiggått, ur protokollet öfver , hvilken den berättelse om förloppet vid ifrågavaran. ide tillfälle, som ofvan förekommer, är intagen, bör,ljade ransakningen inför Walle häradsrätt i Skärf Iredan d. 25 Maj 1846. Här uppgaf sig den anklaIgade vara född å Smedsgården Istrum af fadren ICarl Carlsson och modren Greta, hos hvilken han L vistades till våren 4835, då han antog tjenst och var borta från föräldrarnes hus till hösten 4840. Vid sidenna tid flyttade han åter hem till föräldrarne och uppehöll sig der några år. Sedermera har han alltljerat tjenat såsom dräng i Foxerna. För tre år sedan var han fålld till ansvar för slagsmål, men för öfrig hade han aldrig varit för brott tilltalad. Ifrågakomne dagen hade han, efter slutadt arbete, -som han verkställt gemensamt med Andreas Pettersson i Bro, skiljts vid denne och, medtagande en laddad bössa, bortgått för att besöka en person vid , namn Warlund, men hindrades derifrån, emedan en ökstock var bortförd från dess vanliga ställe i en å, iden han borde passera, hvarföre den anklagade i stället begaf sig till omnämnde auktionen, der han gömde undan bössan i ett kök till dess auktionen på aftonen slutats, då den anklagade flyttade bössan i stugan, hvarest husfolket och af auktionssökande jendast roparen jemte förbemälde Anders Pettersson och den anklagade voro inne. Här ställde han ånyo ifrån sig bössan, men på Anders Petterssons uppmaning, att de skulle gå hem, fattade han åter bössan och gick ut. Straxt utanför stugan blef han öfverfallen med stryk, hvarföre han då gick öfver på andra sidan om vägen, der numera aflidne Johannes Pettersson och Anders Ericsson i Kindboåsen ytterligare öfverföllo honom, så att han släppte bössan; men han tog åter upp henne, då skottet i detsamma brann utaf och sårade Johannes Pettersson, så att den anklagade fann och nu erkände, att han varit vållande till Johannes Petterssons timade död. Dock påstod han, att han icke med vilja aflossat skottet och att det således icke eller varit hans uppsåt att beröfvya Johannes Petterssdn lifyct, synnerligast som han aldrig talat med Johannes Pettersson och följaktligen icke hyste någon ovänskap eller hat till honom. Efter uppläsandet af protokollet öfver medicolegala besigtningen yttrade den anklagade på frågor, att det var mörkt, då han utkom från auktionsstället, så att han icke så noga kunde urskilja. om de, hvilka träffades af skottet, hade hunnit på något afstånd från den anklagade, då skottet brann utaf; han kunde icke uppgifva, om Johannes Pettersson vid detta tillfälle var invid honom, eller aflägsnat sig. De, som öfverfallit den anklagade, rycktes med honom, så att han icke visste huru det tillgick, eller huru han betedde sig, men skottets aflossande skulle åstadkommits af någon vådlig händelse, emedan knallhatten å bösslåset hade, då den anklagade ännu var inne i stugan, fallit utaf, så att förmodligen endast något obetydligt af knallpulyret blifvit qvarsittande. Åklagaren tillkännagaf nu, att drängen Per Jonsson och pigan Cajsa Ericsdotter jemväl blifvit genom det aflossade skottet sårade. Per Jonsson företrädde och berättade, att han på aftonen uppmanade öfrige underhafvande från Ölanda, hvilka besökt auktionen, att derifrån aflägsna sig, men som de icke genast åtföljde, gick först Per Jonsson och straxt derefter kom pigan Cajsa Eriesdotter. Inom kort hörde Per Jonsson att gräl och oväsende uppstått efter dem, hvarföre han skulle vända om, för att tillse huru dermed förhöll sig, men i detsamma small ett skott och Per Jonsson kände att ett hagel, som gick igenom hans rock och förskinn, fastnade i hans ena sida, dock utan att intränga djupare än att han sjelf kunde uttaga detsamma. Per Jonsson lemnade då en medhafd käpp till Cajsa Eriesdotter och skulle skynda fram, men i detsamma kom Johannes Pettersson springande och beklagade sig öfver att vara svårt sårad samt fattade tag i en gärdesgård för att stödja sig, men föll genast baklänges till marken. Som Per Jonsson hörde gärdesgårdsstakar afbrytas framför sig, fortsatte han icke vägen utan återvände till Johannes Pettersson, som likväl då redan aflidit. Bland hörde vittnen berättade Gustaf Svinsson i Apelbacken: Enligt berättelse skulle den anklagade och Johannes Pettersson vid en auktion förliden höst råkat i oenighet, men hvarcm vittnet icke har närmare kännedom. Vid nu ifrågavarande auktion, der vittnet ropade, hade den anklagade på aftonen yttrat, att han skulle hålla fram Ölandabocrna för deras förfarande vid förra auktionen, utan att likväl gifva tillkänna, att han ernade hämnas på någon viss person. Efter det sistnämnde auktion slutats och den anklagade jemte Andreas Pettersson qvarslifvit inne i stugan, dit den anklagade inflyttat sitt nedhafda skjutgevär, ställde han geväret ifrån sig, ;ch då en annan person af vittnet afhölls från att ridröra detsamma, yttrade den anklagade, att det cke fanns knallhatt på låset, men om denna uppift var grundad visste icke vittnet. Vid pass 40 ninuter efter det den anklagade och Andreas PetI ersson ändtligen aflägsnat sig, hörde vittnet ett skott I RESER Rh mmm OO mMenloen kalladt Panece Åecinornm. hurn jacs dålt