BLANDADES ÄMNEN: — TVENNE MÖRDARES UPPTÄCKANDE. I slutet af sistl. år blefvo i Frankrike tvenne mördare upptäckta på ett sätt, som bekräftar den gamla och för samhället lyckliga erfarenheten, att brottslingen sällan kan undvika att genom någon oförsigtighet ådraga sig straffet för sitt brott. Den ene mördaren, som under mycket hemlighetsfulla förhållanden hade mördat två flickor af dåligt rykte i Alby, blef upptäckt genom en besynnerlig följd af bindande omständigheter. I den ena af de mördade flickornas kammare hittades en blodfläckad skiorta, och medelst detta obetydliga kännetecken lyckades man att taga reda på brottslingen. När ransakningsdomrarne fingo se detta plagg, antogo de, att mördaren hade tillbragt natten hos någon af flickorna, stigit upp om natten och mördat henne under sömnen. Djupet af såret å den enas hals tycktes bekräfta denna förmodan. Derefter, antogo de vidare, hade han ingått i systerns rum och efter något motstånd lyckats att äfven skära af henne balsen. Mördaren, som dervid fått blod å sin skjorta. hade förmodligen beslutat att taga den af sig och bära den med sig bort, men i förvirringen glönk den efter sig. Skjortan var alldeles ny och hade aldrig varit tvättad. Det var derföre icke osannolikt, att den var nyligen köpt, kanske i staden. Kungliga prokuratorn kallade genast till sitt embetsrum alla de personer i Albi, som sålde färdigsydda skjortor, framlade plagget för hvar och en af dem särskildt, samt frågade dem, om de kunde påminna sig hafva sålt det nyligen, och åt hvilken. En i staden väl känd ock aktad fru sade sig minnas, att hon en vecka förut hade sålt en skjorta af ungefär samma finhet som den förevisade, åt en Person, som hade sett ut att vara soldat. Hvad som bragte saken i hennes minne var, att en ung sömmerska, som sytt skjortan, hade vändt den ena handlinningen afvig och dertill glömt det ena knapphålet i kragen. Soldaten hade anmärkt det sistnämnda felet och fått en annan skjorta, som syddes af en annan person och blef bättre. Om den förevisade skjortan vore densamma, som hon först hade sålt åt honom, sade hon, så skulle de nämnda kännetecknen lätt kunna märkas. Vid undersökning igenfunnos de verkligen, så att intet tvifvel kunde blifva öfrigt derom, att den, åt hvilken hon hade sålt skjortorna, vore flickornas mördare. Frun tillade, att hon ifven kom ihåg, det mannen hade sagt sig hafva varit trumslagare och bo hos en värdshusvärd, vid namn Gesse. Sedan den sednare blifvit tillkallad, uppgaf han, att en man hade bott hos honom några dagar, alt han icke visste dess namn, men att denne kommit mycket sent hem natten till den 27 November, hvilket var den, då mordet föröfvyades. Frågan, hvem mannen var, återstod nu att lösa. En irbetskarl företrädde och berättade, att han hade känt honom någon tid; att hans namn vore Carcasses; alt han hade varit trumslagare vid något regemente, och att han vanligen bodde i Puylaurens. En ytterligare bekräftelse å den ifrågavarande mannens identitet med mördaren erhölls genom vittnesnål af en trumpetare vid 24:sta lätta infanteri-resementet, hvilken berättade, att han hade smygt ig ut ur kasernen klockan half ett natten till den :7 och begifvit sig till de tvenne flickornas bostad. Vär han der bultade på, hade den ena svarat, att an ej kunde få komma in, emedan trumslagaren, ned hvilken han hade sett dem i sällskap ett par agar förut, vore inne, och de således ej kunde äppa in någon den natten. Trumpetaren hade då ålt sin väg. Då nu tillräckliga bevis voro för hanen, häktades Carcasses i Puylaurens. Hans ena öfyel var blodfiläckad, han innehade en summa af 43 francs, för hvilkas åtkomst han ej kunde lemna igon tillfredsställande redogörelse, och i hans rum imnos några näsdukar, märkta med flickornas initialokstäfver. Kungliga prokuratorn höll ett mycket ngt förhör med honom, hvarvid den anklagade, m icke kunde göra reda för huru han hade tillragt natten till den 27 Noyv., vägrade att besvara la frågor. Dercfter öfverlemnades han åt gensarmernas vård, hvilka instängde honom i ett säROOS